söndag 26 december 2010

Paus

Jag hade tänkt att skriva ett kort och kärnfullt inlägg ikväll med humoristisk underton om julhelgens alla tokigheter. Men det orkar jag inte nu, för här har det packats och fixats hela dagen. Så jag är helt slut. Och imorgon går flyttlasset. Eller rättare sagt i övermorgon men imorgon drar vi ur nätsladden till datorn och förpassar den till en flyttkartong. Och enligt vad jag fått höra kommer det dröja ett par veckor innan internetet fungerar i det nya huset.
Så.... till dess...
Gott nytt år och allt sådant. Så hörs vi igen framåt vårkanten!
Puss!

onsdag 22 december 2010

Avrundningar vi gillar

Vi var på koll igen i veckan, Bumba och jag. Den här gången var det dags för vägning. Av mig. Tyvärr. Det var med bävan klev jag upp på vågen. Stora siffror på displayen: 93,8 kg.

Vanligtvis när jag väger mig gör jag det på morgonen. Naken. Innan jag äter frukost men efter att jag varit på toaletten. Alltid gör det några gram. Nackdelen är att man inte kan dra av så mycket då. Det man väger då, det väger man liksom.

Men nu var det inte morgon och jag var defintivt inte naken så liiiite tänkte jag nog att man kunde dra av. Innan jag hinner fundera klart på exakt hur mycket man skulle kunna räkna bort hör jag min barnmorskas väna stämma. Och jag svär. Jag har aldrig hört några ljuvligare ord.

"93,8 kg. Men du har ju vinterskorna på så vi säger väl 92 kg då"

Min barnmorska alltså. Gotta love her!

lördag 18 december 2010

Godismarodören

Lycka är att hitta det som blev över av gårdagens godis när man ska sitta och rätta matteprov hela dagen.

Olycka är att upptäcka att Signe hittat samma godispåse något tidigare, slickat på alla godisar och lagt tillbaka dem i påsen igen.

What the hell. Godis som godis.

torsdag 16 december 2010

Sådan man kommer ihåg

Min bror ringde mig igår. Han hade fått en ny kollega som tydligen var lika gammal som mig och gått i samma högstadieskola. Visste jag möjligtvis vem det var?

Såklart visste jag det. Om jag minns rätt, kan jag till och med ha varit lite småförälskad i honom vid något tillfälle. Sådär på håll ni vet.

Kom han han ihåg vem jag var då? Nej, faktiskt inte. Namnet lät inte ens bekant.

Jo, men sådant är ju kul att höra. Verkligen. Att man gjort ett sådant bestående intryck menar jag.

The Arvid-way

Ja, det verkar ju bli en ganska klar seger för Arvid i omröstningen, om nu inte the Vidar-fan club får tummen ur och börjar tokrösta de närmsta dagarna. Och faktum är att både jag och Janne faktiskt har tröttnat lite på Vidar vi med. Det var liksom givet för tre år sedan när jag väntade Signe, men nu....

Så vi har plöjt igenom namnsidor på nätet efter ett nytt namn på vårt lille gossebarn (som då förmodligen är en flicka...) och faktiskt hittat ett nytt namn som vi båda gillar.

Men det tänker jag inte avslöja...

söndag 12 december 2010

Omröstning igen

Statistiken säger att om man har två barn i följd av samma kön så är sannolikheten att man ska få ett tredje barn av det könet igen hela 70%. Och jag som inte burit andra barn än flickor kan just inte tänka mig att det kan vara något annat än ännu flicka därinne. Därför har det liksom inte känts lika viktigt att diskutera pojknamn. Men det finns ju en chans att det är en liten en med snopp därinnne och han kan ju inte få gå namnlös. Så nu kör vi en omröstning med pojknamn också.

När vi väntade Signe så fick vi reda på att det var en liten flicka vi väntade i vecka 24, men innan dess, medan vi ännu var ovissa, hade vi ett pojknamn bestämt. Vidar. Janne och jag satt och tittade på Aktuellt en kväll och i ett av inslagen intervjuade de någon kommunalpolitiker från Norrland någonstans som hette just Vidar. Det var inget speciellt alls med den där fabrorn men Janne och jag tittade på varandra i samma stund som hans namn dök upp i rutan: "Vidar ska han heta om det blir en pojke". Nu blev det ju inte det, men namnet finns kvar.

Sedan måste man ju ha ett alternativ också, annars blir det inte mycket till omröstning. Och det alternativet är Arvid. Som ju typ är samma namn som Vidar fast med bokstäverna omkastade. Det är så mycket fantasi vi har. Som kuriosa kan nämnas att jag datade en Arvid en gång under min studietid. Under denna date bakade vi scones. Tämligen oskyldigt med andra ord men jag tänkte att detta måste nämnas för kompensera för Jannes Siri-historia.

Så, om ni får välja. Vidar? Eller Arvid?

Siiiiiri

Jaha, kanske läge att sammanfatta den där omröstningen som jag sparkade igång för ett tag sedan.

Trots en solklar seger för Estrid (47%) är Janne inte övertygad om icke-hittepåigheten i det namnet, så jag lämnar med varm hand över namnet till era blivande döttrar. Med ett snyft.

På en hedrande tredje plats (17%) hamnade Inga men dubbelt så många av er (34%) föredrog namnet Siri. Och så gör nog även vi. Om vi får en tredje flicka kommer hon nog med stor sannolikhet få namnet Siri.

Kanske.

onsdag 8 december 2010

I´m trapped

Tora har börjat fundera lite över det här med familj och relationer. Till exempel att en mamma och en pappa kan bo ihop. Men också inte.

"Mamma, var mormor och morfar gifta förut?"
"Ja, det var dom."
"Men sen var de inte kära längre och bodde i var sitt hus."
"Ja, så var det."
"Och sen gifte sig mormor med Anders."
"Ja, det stämmer."
"Får man ha TVÅ stycken?"
"Ja, man kan skilja sig heter det, och gifta sig en gång till med någon annan."
"Men det kommer inte du och pappa göra?"
"Nej älskling. Det kommer vi inte att göra."
"Nej, för snart kommer ett barn till och då är det för sent!"

Så liten och har redan fattat hur det funkar!

måndag 6 december 2010

Kontroll

I måndags var det en kontrollernas dag. Först på schemat stod Bumbas 29-veckors koll, vilket h*n klarade galant. Nu är det i och för sig inte så speciellt svårt för ett foster att passera 29-veckors kontrollen. Det enda Bumba behövde göra var att ligga där i godan ro och se till att hjärtat slog i ungefär lagom takt. Nej, då ställdes det lite högre krav på Signe på 3-årskontrollen dit vi for så snart MVC-besöket var avklarat.

I och med att vi hade blivit förberedda på vad som komma skulle, hade jag i förväg talat om för Signe att hon skulle få en del frågor och att hon måste svara när Carina (vår "BVC-tant") frågade någonting. Och detta var verkligen något Signe hade tagit till sig. Hon inte bara svarade på frågorna, hon skarvade dessutom lite både här och där.

"Signe vad är det här?" frågade Carina och höll upp en bild på en penna.
"En penna."
"Ja, det är rätt. Vad kan man göra med den då?"
"Man kan rita."
"Ja, det kan man. Brukar du rita Signe?"
"Ja."
"Vad brukar du rita då?"
"Huvudfotingar!"
"Jasså, det var duktigt. Det behöver man inte kunna förrän man är fyra år egentligen. Skulle du vilja rita en huvudfoting."

Signe nickar glatt och Carina plockar fram papper och penna. Jag funderar roat över hur det här ska sluta eftersom jag aldrig sett Signe rita annat än trasselsuddar. Signe plockar i alla fall upp blyertspennan och ritar under stor koncentration ett stort grått moln som täcker hela pappret.

"Sådär ja", konstaterar hon. "En ballong."

Lusselelle

Hörrni, det är Lucia snart, vilket påminner mig om att jag måste köpa en luciaklänning till Signe idag så att det inte riskerar att ta slut. För det vore katastrof! Förra året var hon en tjock liten tomte som stod och petade sig i näsan under tåget. I år kan hon inte tänka sig att vara något annat än Lucia. En tjock liten Lucia med vit klänning och ljuskrona. Ja, ja. Jag antar att ingen slipper undan den här prinsessfasen. Jag menar om Signe kan trilla dit...

Tora ska vara tärna i år och går runt här hemma och sjunger Luciasången för alla som vill höra. Jag måste säga att jag är rätt imponerad över hur hon har lyckats memorera alla stavelser, för det är det hon måste ha gjort. För har ni tänkt på texten någon gång? Jag vet inte ens själv vad hälften av orden betyder.

Natten går tunga fjät (Fjät?)
Runt gård och stuva (Mamma, vad betyder stuva?)
Kring jord som sol´n förlät (Ursäkta?)
Skuggorna ruva (Jo, för det brukar de göra.)
Då i vårt mörka hus (Här sjunger Tora "mörka ljus" vilket antyder att hon inte riktigt förstått textens budskap)
Stiger med tända ljus.
Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Det kommer bli ett äventyr det här.

söndag 5 december 2010

Här blir bra

Vi praktiserar valfri bajsplats i det här huset. Jag och Janne har i och för sig inte så mycket att välja på*, toaletterna finns där de finns liksom, men Tora och Signe brukar vandra runt med pottan några varv innan de bestämmer sig var de ska slå sig ner en stund. De kan förvisso bli inne i badrummet men lika gärna framför TV:n eller varför inte i köket under pågående matlagning eller middagsstund.

I morse ville Signe bajsa i vardagsrummet.
"Här blir väl bra", försökte jag och pekade på det lätt avtorkbara parkettgolvet.
"Nej där", kontrade Signe och pekade på den vita vardagsrumsmattan.

Och så fick det bli. Det är vardagsedge det.

*jag har faktiskt varit tvungen att uträtta mina "tyngre" behov på en av barnens pottor en gång men det tänker jag inte berätta om. Och om jag skulle göra det så förtjänar den historien ett eget inlägg.

onsdag 1 december 2010

Jag lade den där så länge

Säg att ni, rent hypotetiskt, står på tunnelbanan och äter en macka med kyckling och fetaost för att ni ska direkt från jobbet till träningen och inte hinner hem och äta emellan. Och så råkar ni tappa en bit fetaost rakt ner i handväskan som tillhör damen som sitter på sätet nedanför er. Skulle ni säga till då? Rent hypotetiskt alltså.