Midsommar

Oups, redan måndag kväll, och jag som tänkt att jag skulle blogga om midsommarafton ända sedan i lördags. Ni småbarnsmammor som bloggar, hur fan hinner ni? Nåja, bättre sent än aldrig.

Midsommar firades ute hos bästa kusin Lena, Staffan, Ellen och Didrik ute på deras fantatiska landställe på Värmdö. Det var lagom med sol, lagom med regn, lagom med sprit och så en underbar silltårta på det. Och lagom mycket folk var där också eftersom det "bara" var vi där och vi festade sådär lagom mycket som bara småbarnsföräldrar som vet att de ska upp klockan 06.oo och göra välling gör. Men grannarna till vänster festade desto mer samt gänget i partytältet tvärs över viken.

Kvällen största behållning var utan tvekan när det vid 22-tiden brakade i buskarna och en något överförfriskad yngling från grannfesten dök upp på verandan
.
"Har ni några åror?" frågade han och vinglade samtidigt till lite grann.

"Ehh, åror?", svarade vi nyktert.

"Ja, jag behöver ett par åror. Nej för fan, en åra räcker. Jag ska ro dit bort hade jag tänkt", sa ynglingen och pekade med ett dimmigt finger mot festen tvärs över viken."Jag är så jävla less på kärringarna på min fest. Jag måste hitta lite singeltjejer".

"Ledsen alltså men vi har nog inga åror", meddelade vi.

"Okej, tack ändå" sa ynglingen besviket och lommade tillbaka genom buskarna till de fula kärringarna på grannfesten.

Kanske blev de något snyggare efter ytterligare ett par groggar för han kom inte tillbaka.




En annan sak som var lite underhållande var vid läggdags när Staffan både en och två gånger undrade om vi verkligen fick plats att sova i vardagsrummet allihop. Jadå, försäkrade vi. En dubbel-bäddsoffa OCH en tältsäng till oss fem. Herregud, vi brukar allt som oftast vara fem personer, plus en katt, i dubbelsängen hemma. Det här var ju mer än rymligt. Fast när det på morgonen dök upp två små barn till, ja, då blev det kanske lite i trängsta (trångaste?) laget.

En fas?

Okej, jag förstår att det krävs ett avsevärt energiintag för att bibehålla de där fläskvecken som du har på låren och att en viss del av det där energiintaget måste ske på natten, men att äta v a r a n n a n t i m m e natten igenom Astrid! Är det verkligen nödvändigt?! Man måste sova också vet du väl?

Sporre

Jag har ridit i en himla massa år men nu är det snart 10 år sedan jag slutade rida regelbundet. Men så fick jag syn på en reklamlapp på anslagstavlan vi passerade idag på vägen till lekparken och innan jag visste ordet av det hade jag anmält mig till höstens ridskola. Det vara bara det att jag sa att jag vägde 75 kg och det vet vi ju alla att det är en sanning med viss modifikation. Tänkte att jag behövde en rejäl sporre för att gå ned de där sista kilona.

Ridskolan öppnar v.34. Nu är det v.25. Jag har alltså 9 veckor på mig att gå ned 5 kg. Det vore väl självaste fan om det inte skulle gå.

Dop

Så har då även det yngsta flickebarnet fått sitt namn. I lördags var det nämligen dags för Astrids dop, och jag kan väl inte säga annat än att det blev väldigt lyckat. Nu är ju förvisso dopceremonin rätt simpel till sitt upplägg, svårt att göra fel liksom. Det enda man måste komma ihåg som förälder är vilket namn man tänkt döpa sitt barn till, och om man mot förmodan skulle ha glömt det så har säkert prästen det uppskrivet på någon fusklapp någonstans. Sedan ska väl tilläggas att det här var tredje barnet vi döpte, vilket kan ha bidragit till vårt tämligen avslappnade förhållningssätt till det hela.

Någon som däremot inte döpt tre barn var Astrids gudfar, Jannes bror Mikael, som var aningen mer nervös. Dock inte lika byxis som Tora. Vi hade på förhand pratat om att hon skulle få hälla upp vattnet i dopfunten men när den delen av ceremonin blev aktuell hade Tora fortfarande inte tagit fram huvudet ur Jannes kavaj. Under hela dopakaten stod hon gömd där (tänk struts och huvudet i sanden) och eftersom hon var så nervös var hon tvungen att göra något med händerna, vilket hon löste genom att lite diskret stå och dra Jannes gylf upp och ner.

Toras reaktion var väl väntad, men Signe överraskade mig måste jag säga. Jag hade någonstans kalkylerat med att få jaga henne upp och ner längs altargången men hon stod så snällt bakom mig och torkade då och då näsan i min klänning så att jag skulle veta att hon stod kvar. I alla fall den första halvan av akten. Sedan upptäckte hon något som var mer intressant på golvet och beslöt sig för att undersöka det i stället. Men hon hade i alla fall den goda smaken att göra det tyst och diskret. Tyst var även Astrid. Inte ens när prästen hällde vattnet på huvudet, förlåt håret, protesterade hon.

Och sedan var det äntligen dags för dopfest! Vitt vin och smörgåstårta. Akohol, vitt bröd och majonäs med andra ord. Inte direkt GI och inte direkt i harmoni med viktraset. Men ibland bara måste man. I går åt jag smörgåstårta till lunch. Och till middag. Och dagens lunch bestod av.... gissa.... SMÖRGÅSTÅRTA!


Det gäller att passa på. Det kanske inte blir mer smörgåstårta förrän Tora tar studenten.

"Trygga räkan"

Strutsen

Vad kan det här vara?

Tack Minna för de fina bilderna du tog!

Favorit i repris

Om man fokuserar på andra halvan i det andra stycket och byter ut Signe mot Astrid samt Janne mot Tora i det här inlägget som jag skrev för lite drygt tre år sedan, så skulle det likaväl kunna vara skrivet idag. Det var nämligen precis så det gick till när Astrid idag (troligen) vände sig från rygg till mage för första gången. Däremot genererade det mer uppståndelse än den i princip identiska händelsen i april 2008.

För det första började hela familjen (förutom Astrid som med förvånad min låg på mage på vardagsrumsmattan och undrade vad som hände egentligen) hoppa upp och ner, klappa händerna och jubla "Hon har vänt sig. Hon har vänt sig SJÄLV". Därefter skulle Signe absolut ringa till mormor för att berätta detta oerhörda. Nu var det dock Anders (mormors man) som svarade, men det struntade Signe blankt i. Utan att presentera sig ropade hon i luren "Astrid rullade runt!". Efter att ha rett ut den förvirring som uppstod när Anders försökte klura ut vilket av alla hans sju barnbarn som skrek i telefonen, fick Signe sedan ordagrant repetera detta för mormor. När hon lagt på blev Tora lite trumpen för att hon inte fick berätta något för mormor, så hon ringde upp igen och berättade något kryptiskt om kulor som hon fått av Signe. Sedan var hon nöjd, dock inte Signe. Hon ville ringa till farmor också och berätta. Och sedan farfar. Och sedan... men då tyckte jag liksom att det fick vara nog med ståhejet.

Räcker det inte med att man bloggar om det så att HELA VÄRLDEN kan få reda på att Astrid vände sig idag.

Nu vet jag i och för sig inte varför jag jublar så högt. En unge som rullar runt. Slut på lugnet med andra ord.

Klippetiklipp

Jag måste klippa mig. Jag har inte klippt mig på aslänge, inte sedan den 31 oktober för att vara exakt. Och nu stundar bröllop till helgen och nästa vecka är det Astrids dop. På det sistnämnda spektaklet lär väl det vara Astrids kalufs som står i centrum och inte min (inte på det första heller förvisso, det vore ju tämligen egocentriskt av mig att tro det), men det tar lite emot att stå där framme vid dopfunten som en god mor med slitna hårtoppar. Så imorgon tänkte jag ta Astrid i bärsjalen på magen och bege mig till frisören.

Problemet är att jag skulle vilja ha en ny frisyr. Men vilken, jag har liksom ingen aning, vet bara att den måste vara lättskött och snabbfixad. Det var således med stort intresse som jag bläddrade fram till artikeln "Så får du vårens snyggaste mammahår" i senaste numret av mama. Ganska snabbt insåg jag dock att människorna bakom reportaget och jag inte har samma defintion av lättskött frisyr.

Bara som ett exempel så ska den andra frisyren som reportaget föreslår passa "stressade mamma som vill ha en enkel frisyr som tål det mesta, inklusive parklek och strandhäng", vilket ju låter toppen, precis vad man vill ha liksom. Det är bara det att instruktionerna hur man får frisyren delas in i fyra steg, varav det första lyder "applicera mousse i handdukstorkat hår och föna helt torrt". I steg två ska man sedan "dela in håret i sektioner". Vad steg tre och fyra innebär hinner jag inte gå in på här.

Nu vet jag inte hur det är med er, men personligen så har jag redan i steg ett, vid bruket av fön och mousse, passerat vardagsfrisyrstadiet och är på väg att fixa min festfrippa. Om jag dessutom ska dela in håret i sektioner blir det en väldigt avancerad sådan.

Jag funderar på om jag inte ska strunta i att klippa mig imorgon och istället köpa lite nya hårsnoddar. Slitet hår i mammatofs. 3 sekunder. Max. Billigt dessutom.

Köket

Men herregud. Ska människan aldrig visa bilder på det nya köket tänker ni. Det har ju varit färdigt i en hel vecka nu. Jodå. Själva köket blev klart förra fredagen men det var faktiskt först igår som vi blev helt klara med att plocka in allt porslin, få bort det provisoriska köket i tvättstugan och storstädningen för att få bort allt byggdamm som legat som en tunn liten filt över hela nedervåningen. Men nu så, nu är det klart. Det som återstår är bara lite fix för att få det lite mer hemtrevligt.

Valnötsluckor nedtill och vita luckor upptill. Turkos mosaik med lite kopparstänk i. Och till höger i bild, en burk med välling. Ett måste i varje trendigt kök.

En dyna i någon ljus färg ska fixas till sittbänken. Vi har även tänkt att lägga en ljus trasmatta på golvet för att lätta upp intrycket lite. Det blev lite mörkare golv än vi hade tänkt oss. Men, men.

Den observante läsaren ser en papperslapp upptejpad på fönstret. Det är en faktura över vad kalaset kostade. Zooma helst inte in på den. Nu blir det vatten och bröd resten av året. Synd egentligen nu när vi köpt en så fin spis och allt.

På väggen över köksön ska det sitta en frukost-TV. Vi måste också hitta ett par barstolar att ställa vid köksön så att man har något att sitta på när man ska titta på TV:n. Jobbigt att stå liksom.

En annan tom vägg är den ovanför sittbänken. Där tänkte vi måla med magnetfärg och på så sätt få en anslagstavla.

Sist men inte minst ska vinstället fyllas på.

Vi har även gjort lite jobb i vardagsrummet. Tänkte visa det med men då måste jag städa först. och det orkar jag INTE. Jag håller er på halster.

Halster? Vad betyder det egentligen. Halster...

Utveckling

Note to self: För in i Astrids album att hon nu kan ta tag i de små björnarna i baby sittern och snurra på dem. Stort va? Jag förstår om ni är alldeles till er. Jag kan dock försäkra er om att detta är högst normalt för en tre månaders baby. Högst normalt. Hon är med andra ord inte ovanligt begåvad. Även om det kan tyckas se ut så på bilden.

Under 80

Såklart krävdes det en hejdundrande förkylning i ett par dagar för att knuffa mig under 80-strecket. Det har varit halsont, ledvärk, feber, frossa och litervis med snor här. Skönt att man blir av med några överflödsgram då, så att man känner att det trots allt var lite värt besväret.

Dagens vikt: 79,5 kg