söndag 31 oktober 2010

Frisören Sören igen

Det fanns en tid när jag väntade en månad på att min frisör skulle ha tid att frisera just mig och sedan utan att tveka betalde dryga tusenlappen för att vara med om detta privilegium. Man kan säga att den tiden är förbi. De senaste tio gångerna har jag klippt mig hos den lokala frisören i Farsta Centrum. Inte kan jag vänta en månad på en klipptid, för då kan man ge sig fan på att just när den tiden infaller så är man hemma med febrigt barn eller bjuden på något barnkalas någonstans i obygden.

Nej, nu är det mer att man kommer på att man behöver klippa sig vid frukostbordet söndag morgon, ser att man eventuellt har en lucka mellan halv två och halv tre på eftermiddagen, ringer frisören efter lunch och: "Visst har vi tid, halv två blir jättebra". Billigt är det också. Men okej, jag är aldrig riktigt, riktigt nöjd när jag går därifrån, men jag är å andra sidan aldrig missnöjd heller. Jag har dessutom sett likadan ut i håret de senaste tre åren och när jag kom hem idag efter eftermiddagens besök insåg jag till råga på allt att jag och Tora (som klippte sig hos samma frisör för ett tag sedan) numera har samma frisyr.




Vi klipper en frisyr men vi klipper den bra!

fredag 29 oktober 2010

Det här är av förklarliga skäl ett bildfritt inlägg.

Ikväll vid kvällsduschen insåg jag att jag nått det stadiet av graviditeten när man låter allt från naveln och nedåt vara en ansningsfri zon. Benen går väl an, men att gå lös med rakhyveln på andra mer "delikata" kroppsdelar som man inte längre ser, är lite väl vågat för min smak.

Rätt befriande faktiskt. Tänk om man kunde bli så gravid att magen skymde armhålorna också. Vad praktiskt!

onsdag 27 oktober 2010

v.22+6

Vi går in i v.24 imorgon så jag får skynda mig att publicera den här magbilden från v.23 innan den blir helt inaktuell. Jag har nämligen ett vagt minne om att jag lovade något i bildväg vad gäller magen.

Det var bara det!

Pojke eller flicka?

måndag 25 oktober 2010

Give me what you got

Tora vill kalla till familjeråd så att vi kan enas om vad bebisen ska heta. Alla ska få säga ett namn som de tycker om och sen ska vi komma överens. Alla ska gilla namnet. Ingen ska behöva bli ledsen*. När jag påpekar att vi inte vet om det är en lillasyster eller lillebror än, beordrar hon mig att "åka till doktorn och ta reda på det". Hon vill inte att det ska bli någon "överraskning". Ehh, kontrollbehov någon?

Toras egna förslag till namn är faktiskt inte så illa. Det senaste tjejnamnet är Ida, för så heter Toras gympafröken som hon är oerhört förtjust i. På killfronten är jag väl inte riktigt lika imponerad: En lillebror ska tydligen heta Dino.

Signe tycker för tillfället Matilda Järndotter (oavsett kön), men om du frågar henne efter lunch igen har hon säkert ändrat sig.

Janne och jag har lite idétorka. När Tora föddes var namnet klart sedan länge. Signe var dock ett kompromissnamn och om jag minns rätt var hon namnlös ända till vi åkte hem från BB.

Nu vill vi ju gärna fortsätta på den här inslagna linjen med gamla fornnordiska namn. Men som sagt, idétorka råder. Förslag?

*En bra tanke det där, men vi får nog ha en liten diskussion med henne om vad demokrati faktiskt innebär, dvs att mamma och pappa bestämmer allt.

lördag 23 oktober 2010

Latmask

Tora kan som sagt inte torka sig själv längre. Igår gav hon mig en förklaring till varför det förhåller sig så.

-Mamma, jag torkar mig själv varje dag hos Agneta (dagmamman), så när jag kommer hem är jag så trött att jag inte orkar göra det hemma.
-Men du, när jag är på jobbet då torkar jag mig också själv. Inte ropar jag på pappa* att han ska torka mig när jag har kissat hemma bara för det. Varför orkar jag och inte du?
-För att jag kissar mycket mer än dig.
-Jaha, hur mycket kissar du då?
-Ehhh, det kommer 50 kilo, ehh nej... 30 meter kiss från snippan VARJE DAG.
-Oj! Ja, det var ju väldigt mycket förstås.
-Ja.

*Ha ha ha ha! Jag tror att jag ska göra det någon gång.

fredag 22 oktober 2010

Burr

Fröken jag-kan-nog-gå-med-förra-årets-jacka-uppknäppt-hela-vintern har idag insett att hon behöver åka och shoppa en ny vinterjacka imorgon.

Någon som vet var de säljer fodrade tält någonstans?

onsdag 20 oktober 2010

Smärta


Jobbigaste graviditeskrämpan ever är kramp i vaderna. Ni som haft detta problem vet vad jag pratar om. Varje natt denna vecka har jag vaknat av att ena vaden krampar och är hård som en sten. Och det gör så JÄVLA ONT. Jag måste typ bita i kudden för att inte skrika högt av smärta och väcka den övriga familjen.

Googlade runt lite för att få lite tips på något man kan göra för att lindra problemet och fick bl.a. tipset att dricka lite tonic water på kvällen.

MEN KOM IGEN NU. Man kan inte dricka tonic water utan gin. Det kan man bara inte.

Då har jag hellre kramp.

tisdag 19 oktober 2010

Preggo

Det är tur att jag har den här bloggen. Varje gång jag tittar in blir jag påmind om att jag faktiskt är gravid när jag ser den där graviditetsräknaren på vänstersidan. När det är tredje barnet är det liksom ganska lätt att glömma bort att man är på tjocken. Varje gång, och då menar jag verkligen v a r j e g å n g, jag passerar en spegel och får syn på min spegelbild tänker jag: "Ohh HERREGUD är det där verkligen min mage".

Och häromdagen när jag stod och lagade mat i köket, välte flaskor och burkar omkull titt som tätt på diskbänken. "Fan, inte är jag så fumlig" hann jag tänka innan jag insåg att jag hade vält omkull allting med magen.

Om jag hade orkat hade jag tagit fram kameran nu och gett er en magbild, men det orkar jag inte så det får bli en cliffhanger till nästa gång.

måndag 18 oktober 2010

Martin

Janne är lite svartis på Martin Emtenäs, ni vet han den långhåriga charmige programledaren för "Mitt i naturen". Jag har aldrig i mitt liv ens andats" om Martin Emtenäs, utan har på egen hand kommit fram till att detta måste vara min drömkille eftersom han:

1) har långt hår (weak spot hos mig sedan tonåren) och
2) diggar djur (weak spot nummer två).

Förvisso, men programledare för "Mitt i Naturen", hur sexigt är det? I lördags när vi låg i sängen, käkade upp ungarnas godispåsar och tittade på hur Martin letade efter hasselsnokar i oavnämnda program* blev vi barndomsnostalgiska och mindes hur mycket coolare "Ett med naturen" var än "Mitt i naturen". I det förstnämnda programmet fick man se blodtörstiga hajar och hur livsfarliga lejon fällde zebror på savannen medan höjdpunkten i det andra var en hemmagjord film om någon förvuxen älgkalv som käkade äpplen i Inga-Britts trädgård.

Arne Weise - Martin Emtensäs: 1-0

*lördagkvällar hemma hos oss!
Inte Arne

No comments

Morfar undrade om jag inte kunde ta bort den där funktionen som gör att man måste ha ett Google-konto och göra ordverifiering innan man kommenterade på bloggen. Men of course. Visste inte ens att den var "inkopplad", men nu är det fixat. Så nu kan ni skriva obscena kommentarer helt anonymt utan att jag har någon som helst kontroll över.

Come on. Hit me!

söndag 17 oktober 2010

Dop

Vi var på dop igår. Olivias lillebror Edgar skulle få sitt namn välsignat. En tillställning som inte bara var trevlig utan dessutom nyskapande. Lille Edgar fick inte bara sitt huvud fuktat av dopvatten utan fick äran att sänka ned hela sin lekamen i dopfunten. Mycket skojigt och uppskattat. Inte minst av huvuvdpersonen själv. Hans föräldrar var nog mest glada över att Edgar inte passade på att kissa ner predikstolen. Det hade defintivt Signe gjort.

Hela gårdagen med Signe var faktiskt något av en utmaning. Den första prövningen bestod av att få på Signe en klänning. En extrem ovilja över detta övergick till ett stilla accepterande när jag berättade att det var "en drakfångarklänning" hon skulle få på sig. För er oupplysta bloggläsare kan jag berätta att en drakfångarklännig är en klänning som man har på sig när man fångar drakar. Såklart. Sådant gillar Signe.

Prövning nummer två var att få Signe någorlunda lugn i kyrkan men det förlöpte tämligen smärtfritt. Inte som som finalprövningen: att få Signe att behålla kläderna på under dopfikat. Efter att Signe tryckt i sig tio kakor och nästan lika många bullar på rekordfart, tyckte hon att det räckte med stillasittande fika och försvann in i lekrummet.

"Jag vill vara nakenfis", begärde hon.
"Nej, Signe. Ingen annan är naken här. Du får ha på dig kläderna"
"JAG VILL VARA NAKENFIS", befallde Signe en gång till utifall jag kanske inte hörde första gången.
"Nej"
"JO"
"Nej"
"JO"
"Okej då. Men du måste ha trosorna på dig".

Signe slet raskt av sig kläderna och började hoppa bland kuddarna. När jag kom tillbaka en kort stund senare hade alla barnen fått varsin godispåse. Signe låg spritt språngande naken på golvet och åt geléhallon. Jag gav upp. Istället för att tvinga på henne trosorna igen sa jag till alla jag mötte att: "Om ni undrar vems barn som är helt naket där inne så är det inte mitt".

En kvart senare kissade Signe på golvet. Då åkte vi hem.

lördag 16 oktober 2010

Finally!

Ehhh.. bloggtorka var det här. Är det två veckor sedan jag fick iväg ett inlägg senast? Få se nu, vad har hänt sedan dess:Jag har gått upp ytterligare två kilo i vikt, Signe har dragit på sig ännu en förkylning och Janne har varit borta på jobbresa igen. Och just det, höll på att glömma,VI HAR SÅLT VÅRAT HUS.

Förra torsdagen hade vi storstädning av huset. Det var så skinande rent att man kunde spegla sig i parketten. Och eftersom man inte kan ha Signe i möblerade rum i allmänhet, och i nystädade rum i synnerhet, flydde jag och ungarna till obygden. Eller i alla fall hem till mormor där vi huserade ända till omvisningen var över på tisdagen. Märklig känsla det där. Att veta att ett gäng för oss helt främmande människor trampar runt hemma i ens hus, öppnar skåp och lådor, kommenterar ens val av tapeter och kissar på ens toalett.

Men det var det värt. Vi fick mer betalt för huset än vad vi hade vågat hoppats och nu när kontraktet skrivet kan livet kanske så smått börja återgå till det normala igen.
Det skulle vara skönt att säga att cirkus äntligen är över men då har vi inte ens påbörjat det stora kaosprojektet: själva flytten!

Nåja. Det är ett tag kvar. Till dess tänker jag chilla.

torsdag 7 oktober 2010

vecka 21

Min klocka ringer 6.20 på vardagar, klockan 5.44 vaknade jag irriterande nog av att jag var så kissnödig att jag höll på att krevera. Och då var jag ändå uppe vid 2-tiden och kissade. Hej, hej graviditetskissnödighet. Kul att du kom. Nåja, jag fick ju tid för ett arla blogginlägg. Man ska se det positiva i allt.

Fast det är svårt att se något skoj med att vara tjock, trött och kissnödig hela tiden, och den här graviditen har det varit u r t r i s t att inte få dricka alkohol. Jag har aldrig längtat så mycket efter ett glas rödvin som nu. Ja, eller kanske inte just nu klockan 06.00 på morgonen, det vore ju för sorgligt, men till helgen. Det är liksom inte riktig samma sak att krypa upp i fredagssoffan med ett... ....glas coca-cola. Sorry alltså alla nykterister men det är inte det.

Well, well vecka 21 idag. Det betyder att 20 veckor är fullbordade och att vi är halvvägs igenom graviditeten, Bumba och jag. Lika långt kvar till rödvinet som där jag lämnade det alltså. Fast halvvägs och halvvägs vette fan. De första två graviditetsveckorna är man inte ens gravid enligt sättet som man räknar och tredje och fjärde veckan vet man ännu inte om det. Och eftersom det enligt mitt tycke inte är speciellt svårt att vara gravid när man:
1) inte är det
2) inte vet om det,
så tycker jag att det första fyra veckorna borde räknas bort.

Ett par veckor kvar till halvtid med andra ord. Och så kan man ju gå över tiden också. Vilket det vore praktiskt om jag gjorde för då kan jag jobba fram till sportlovet, vilket jag sagt till rektorn på skolan att jag nog kommer kunna göra. På tal om det borde jag sätta fart nu.

lördag 2 oktober 2010

Pedant

Även denna helg håller vi på och fixar inför visningen av huset. Idag röjer vi i förråden samt fixar fint i alla skåp och lådor. Mäklaren upplyste oss nämligen om att folk är hiskeligt nyfikna och öppnar mer än gärna dörrarna till linneskåp, skafferi och badrumsskåp*. Och då vill de a b s o l u t i n t e att det ska se rörigt. Oh my god, have we got some work to do!

Nåja. Det ska ju ändå röjas någon gång och man kan faktiskt lära sig en hel del på köpet. Jag har till exempel lärt mig en del om min man under den här sälja-hus-proceduren. Jag tror numera att jag egentligen är gift med Julia Roberts man i filmen "Sova med fienden". Ni minns han som fick spelet om inte handdukarna hängde snyggt vikta absolut spikrakt i badrummet. Just han!

Som ett exempel stylade Janne kryddhyllan inför fotograferingen . Han tog då bort alla kryddor som inte färgmatchade (stackars kardemumman fick t.ex. inte vara med), sorterade dem efter färg och storlek och vände alla ettiketter utåt. Och nu när det är dags att vika alla handdukar och påslakan fint i linneskåpet säger han: "Det är lika bra att jag gör det för om du gör det kommer jag bara vika om det".

Bah! Det är de där jädra lakanen med resårs fel. De är fan omöjliga att vika snyggt.

*Ärligt! Gör ni det när ni är på visning? Jag har faktiskt inte ens kommit på tanken att glutta in i någons badrumsskåp.

Snart dags

Det känns så defintivt när man kommer hem från jobbet en dag och det står en "Till salu"-skylt vid brevlådan. Vi ska verkligen flytta. Annonsen ligger ute på nätet och nästa helg är det visning. Det är många tankar som far runt i huvudet på oss alla.

Janne lusläser annonsen minst tio gånger om dagen och undrar saker som "hade vi fått 100 000:- mer för huset om vi hade skrivit "rymlig hall" istället för "generös hall"?.

Jag funderar på om det går att ringa till Joe Labero och fråga om han komma hit och trolla lite. Ett litet knäpp med fingrarna bara så har allla våra möbler och pinaler på något magiskt sätt förflyttats till det nya huset.

Tora är lite orolig över att hon inte ska få ta med sig alla sina prinsesstidningar till sitt nya rum. Vi försäkrar henne att så är fallet. Varenda liten pryl, trasig som hel, ska hon få ta med om hon vill.

Signes största bekymmer är f o r t f a r a n d e den där draken hon såg med mormor på Junibacken f ö r r a m å n a d e n. Kunde den spruta eld eller inte? Och finns den på riktigt?

Vi har alla våra bekymmer.