Frisören Sören

Pagen som inspirerade det hela...

Nöjd, kortklippt Tora

En aning kortare på vänster sida.

Något säger mig att hon fick välja färger själv.

Det var ju det här med Signe och hennes hår. Eftersom jag så smått börjat ruttna på att se hennes hackiga ojämna testar i nacken, tänkte jag idag att "funkar det så funkar det" och bokade klipptid åt henne. Hos frisören där man får rida på en björn och titta på barnprogram under klippningen. Och det började riktigt bra. Signe satt villigt upp på björnen och tog på sig skynket. Men när frisören började dilla om uppklippt page och började spreja håret med vatten (Signes alltså, inte sitt eget) började Signe skruva lite på sig och efter ett ynka klipp fick hon nog. Tack och hej då frisören! Istället blev det återigen jag som fick plocka fram saxen här hemma för att slutföra den påbörjade uppklippta pagen. Och ta mej tusan att det blev riktigt snyggt ändå. Det tyckte både jag och Signe. Och Tora visade det sig...

-

Strax efter Signes klippning stänger Tora dörren till sovrummet, vilket hon gör titt som tättt så inget konstigt med det liksom. Så det tar ett tag innan jag reagerar på ljudet jag hör bakom den stängda dörren. Ljudet av en klippande sax. När jag kommer in i rummet har Tora hunnit klippa av sig halva håret. Den halvan som är fram. Den bakre halvan hänger fortfarande lång där bak. Med andra ord hockeyfrillan från helvetet.

-Men hjärtat vad har du gjort, får jag förtvivlat fram.

-Jag vill ha kort hår som Signe, svarar Tora trumpet.

-
Det fanns inget annat att göra än åka tillbaka till frisören, den här gången med Tora som kund. Räddas det som räddas kan liksom. Och Tora satt där så stolt. Frisören fick kamma, klippa, spreja och blåsa. Göra allt det där vi inte får här hemma utan en massa gråt och skrik. Och hon tyckte själv att hon blev så snygg, speciellt med de "tuffa" färgerna i håret.

-

Det är bara mamma som gråter lite inombords. Och förmodligen pappa också.