Alltså. Det här med att vara gravid och färga håret: hur farligt kan det vara på en skala? Idag blev det nämligen väldigt uppenbart att jag är i desperat behov av en blondering.
Jag och flickorna ligger och myser i soffan efter maten. Jag klappar Signe ömsint över håret där hon ligger och vilar på min arm och kommenterar hur blond hon är.
"Du har så ljust hår Signe. Det är nästan vitt. Precis som mammas"
"Mmmm", myser Signe stilla till svar.
Toras respons är mer direkt: "Ditt hår är inte alls vitt mamma"
I ett nafs är hon framme vid min hjässa och pillar i min vid det här laget tämligen breda utväxt. Sedan kommer det, hårt och oresonligt:"Det är svart!"
Jag har hört att det är helt ofarligt och det hoppas jag verkligen, jag vill INTE veta hur jag ser ut med 9-månaders utväxt den dagen det blir aktuellt!
SvaraRaderaHelt ofarligt!
SvaraRaderaLika ofarligt som att ta bort nagellacket med aceton.
Äsch, det är tredje barnet. De klarar allt från rökt skinka till hårfärg. Deär liksom tåligare redan i magen.
SvaraRaderaTa Toras omdöme med en nypa salt, är mitt råd, har valt att inte tro 3-4åringar sen den dagen min son påpekade att jag och Kenny Rogers har samma frisyr. Det var länge sen jag var så välfönad som han...
SvaraRaderaÄsch, färga nu! Det är säkert inte farligare än att gå över gatan.
SvaraRaderamirijam: Nej fy! Som en tigerkaka.
SvaraRaderaminna: Promise?
äppelträdet: Hahaha! Så måste det vara.
systeryster: Men du, det är ju faktiskt lite likt..
lisa: Förmodligen..