Visning

Vi var och tittade på en tomt igår. Jag menar, någonstans måste man ju ta vägen med tre ungar, katt och kanin, och varför inte bygga nytt? Jättefin tomt (lite dyr bara), säkert många hugade spekulanter. Men no worries. Jag är rätt säker på att den blir vår. Jag har nämligen redan pinkat in reviret.

När vi som bäst stod där på den vackra tomten och drömde oss bort kände jag nämligen, gravidkissnödig som jag är, att det v e r k l i g e n inte gick längre. Jag bara m å s t e kissa. Långt till närmsta toalett, men väl en liten mossbeklädd bergsskreva att lätta på trycket i. Och inga folk. Perfekt. Den enda som såg mig var Tora, som för övrigt skrattade hjärtligt åt det faktum att jag förmodligen skulle få barr i snippan.

Så nu är tomten vår! Anledningen till att jag vet det, är att jag kissade även när vi var på visningen av vårt nuvarande hus. Men då pep jag faktiskt in på toaletten. Jag passade på när ingen såg mig, men blev avslöjad av det faktum att det knappt gick att spola efteråt. Men två veckor sedan var kåken var!

Det som talar mot denna kissa-och-objektet-blir-ditt-teorin, är att Signe pinkade på sig under en husvisning som vi var på i våras. Vi höll som bäst på att potträna och körde en rövare och drog på husvisning utan blöja. Som som sagt slutade med att Signe kissade ner sig i hallen. Och den budgivningen vann vi inte.

Men den här tomten blir vår. Sanna mina ord!