För hundra år sedan när jag kunde vara ute och festa på kvällar och nätter, fick jag ibland känslan när jag kom sent på natten och fortfarande var på topp att "det är ju synd att gå och lägga sig nu när jag på så bra humör". Och så stannade man uppe ett tag till bara för att (vilket man givetvis fick lida för dagen efter men det brydde man sig inte så mycket om just då).
Men som sagt, det var för hundra år sedan. Fast den där känslan finns kvar, dock i lite annan tappning. Idag har jag tex suttit hemma och rättat matteprov hela dagen, osminkad, iklädd smutsiga mjukisbyxor och med otvättat hår. När Janne kom hem från jobbet tog jag en dusch, sminkade mig, fixade håret och åkte in till stan till den efterlängtade middagen med tjejkompisarna. När jag nu kommer hem fyra timmar senare känner jag mig (i jämförelse) fortfarande nysminkad och fräsch och tycker att det är ju synd att sminka av sig och gå och lägga sig nu när jag för en gångs skull är lite snygg.
Så jag sitter uppe ett tag till bara för att.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar