Inskrivning

Igår var det inskrivning på MVC för mig och Bumba. Det kan ha varit världshistoriens snabbaste inskrivning.

-Jag ser här att det är tredje barnet?
-Ja, det stämmer.
-Då vet du säkert att du ska äta extra folsyra?
-Jajamensan.
-Och du vet att du inte ska dricka alkohol.
-Suck. Ja.
-Då vet du säkert vilken mat som du ska undvika också?
-Utan och innan till.
-Ja, det var väl allt då.

Fast det verkar som om de ha ändrat lite på kostrekommendationerna sedan förra gången.


Va? Vad säger ni? Har någon ändrat i just den broschyren som jag fick. Nej, det kan väl inte stämma. Just my luck.

Mercedes Benz

Och när jag ändå är inne på det här look alike-spåret.

Efter vi kom in från regnovädret idag, blöta och leriga, var Tora snabbare än vanligt med att kasta av sig alla kläder.
Hela eftermiddagen har hon vandrat runt här hemma i bara mässingen med det långa håret utslaget och finaste halsbandet runt halsen, sjungandes "Oh lord, won´t you buy me a Mercedes Benz".

Nej, kanske inte. Men en liten nudist är hon i alla fall.

Janis

Tora

Ny frippa II

Jag har gett mig på Signes hår igen. Att få till en trendriktig page visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Man klipper lite på höger sida, och sen på vänster. Vänster sida blir kortare än höger. Man klipper lite till på höger. Höger är nu kortare än vänster. Man klipper på vänster... Ja ni fattar kanske.

Faktum är att Signe inte är ett dugg lik Limahl längre.

Det mer Jonathan Lejonhjärta nu.

Stämningshöjare

Om man har lite tråkigt någon dag kan man alltid stoppa in barnen i lekhagen hos våran nyligen könsmogna och därmed ganska kåta hankanin Pluto. Barnen springer runt, runt i hagen och skriker och Pluto han springer efter så fort hans små dvärgvädursben tillåter.

Genast höjs stämningen ett snäpp.

Tjoho, vad det sprätter i grenen!

End of an era

För ungefär 1,5 år sedan gav jag Janne första säsongen av Sopranos i födelsedagspresent. Det var så det började. Sedan dess har vi levt och andats Sopranos, inte ätit annat än italienska deliktesser och klätt oss i skinnjackor och designerkostymer.

Nja, kanske inte riktigt... ..men lite vemodigt var det ändå när vi igår kväll såg det allra sista avsnittet. Och genast dök frågan upp. Vad ska vi göra nu på kvällarna. Eftersom "att umgås med varandra" är uteslutet ber jag er om lite tips på bra serier. Janne föreslår "Sex and the city" men jag vet inte. Jag lutar mer åt "Dexter" eller kanske "Mad Men"?

Vad tycker du?

Bajstricket

Signe har ju som bekant varit lite strulig med sömnen. Nu går vi gudskelov inte runt som levande döda under dagarna längre, hon sover faktiskt helt okej, men kanske inte helt utan anmärkningar. Till exempel vill hon fortfarande varken somna eller somna om själv utan vill helst att någon (läs mamma) ska ligga brevid henne, eller åtminstone sitta brevid och hålla henne i handen till dess hon sommnar.

För denne "någon" är detta lite tröttsamt i längden. Man kör till slut alla trick man kan komma på. Att säga: "Signe, du är faktiskt 2,5 år. Du måste lära dig att somna själv så mamma går ut nu", funkar inte. Det förslaget bemöts med direkt ovilja.
Det funkar inte heller att spela sitt eget trötthetskort: "Signe, mamma är jättetrött. Jag går och lägger mig i min egen säng så får du somna om själv". Då tittar bara Signe på en med en blick som säger "glöm det morsan" och sen ligger man lydigt kvar.

Däremot finns det faktiskt ett trick som funkar. I give you... ..bajstricket.
När man legat brevid Signe ett litet tag, så att hon blivit sådär behagligt trött, tar man helt enkelt på sig en liten nödig min och viskar: "Signe, mamma måste bara gå och bajsa. Jag kommer sen". Då nickar Signe lite i samförstånd och flyttar lite på sig så att man kan krångla sig upp. Sedan går man ut ur Signes rum, stänger dörren och l å t s a s gå på toaletten. Och sedan går man inte tillbaka! För Signe somnar tryggt med vetskapen att mamma sitter där på toaletten och gör det nöden kräver.

Bajstricket. Works every time. Jag har kört det i ett år nu. Undrar när hon ska genomskåda mig.

Övertid

Redan i förra veckan när jag var och tränade slutade mitt träningslinne ungefär i höjd med naveln. Ni vet när halva buken sådär missklädsamt väller ut som en deg ovanför byxlinningen. Så för allas trevnad blev det till att införskaffa ett par nya träningslinnen, varav det ena premiäranvändes idag på Bodypumpen.
Jag måste dock ha sett tämligen stor ut i alla fall för instruktören frågade mig vänligt "När det var dags?". Hon kommer fan inte tro mig om jag säger i slutet av februari hann jag tänka innan jag i nästa sekund hörde mig själv svara: "Runt jul".

Runt jul!! Hur tänkte jag nu? Var hade jag tänkt träna de sista två månaderna av graviditeten egentligen?

Vecka 10

Hon lär sig

Man vet att något fuffens är på gång när det från tjo och tjim helt plötsligt blir alldeles tyst och så förblir ett tag. Vid en direkt fråga får man upp till en viss ålder ett rakt och ärligt svar. Signe-liten verkar befinna sig precis vid brytpunktsåldern.

Tidigare idag, Signe sitter och leker med några stearinljus och pratar högt och livligt för sig själv. Plötsligt är hon borta och det är alldeles tyst.

Jag frågande: Signe, vad gör du?
Signe glatt: Äter ljus!
Jag förmanande: Men Signe, du får inte äta upp ljusen!

Senare samma dag, Signe leker med en bläckpenna på golvet nedanför mig. Omärkligt försvinner hon, samt pennan, och en tystnad infinner sig.

Jag: Signe vad gör du nu?
Signe: Jag rit... jag gör ingenting!

En liten fotograf

Vår digitalkamera har sett sina bästa dagar. Att man måste tejpa fast batteriluckan är bara ett sorgligt exempel på detta faktum.
Så den sista semesterdagen bestämde vi oss för att skänka kameran till Tora. Solklart inspirerad av vår medresenär blev hon ÖVERLYCKLIG och tog sitt fotouppdrag på STÖRSTA allvar. Bara på denna sista dag brände hon av över 250 bilder, de flesta tagna inne på FunPark där vi fördrev de varmaste timmarna i den långa väntan på transferbussen.


Man kan väl säga att övning förhoppningsvis kommer ge färdighet!

Minnas perspektiv

Toras perspektiv

Men mot slutet av dagen tycker jag allt hon fick till ett par fina bilder!

Haha! Visst ser det ut som jag har en sjukt liten vit knubbig arm och kliar mig själv på axeln här. Det har jag inte. Den är väldigt vältränad och solbränd.

Undrar vem som försöker göra ful min, jag eller Signe?

Ny frippa

Varje gång vi ska tvätta eller borsta håret på Signe-liten bryter tredje världskriget ut. Och tofs vägrar hon att ha om inte håruppsättningen föregås av någon form av muta eller hot. Till slut ruttnar man och tar fram saxen. En kort lugg doppas inte lika ofta i ketchup (gammalt djungelordspråk).
Problemet när man klipper någon som skriker "MAMMA NEJ! INTE KLIPPA MITT HÅR" och samtidigt kastar sig vilt fram och tillbaka, är dock att man har ett, och endast ett, klipp på sig.

Janne tycker Signe påminner lite om Limahl. Jag vet inte jag. Det är något med färgen.

Som en liten mask

Konversation med Tora imorse

-Mamma, din mage är större än pappas*.
-Mmmm
-Men om pappa skulle ha en bebis i sin mage skulle hans mage vara tjockast.
-Det tror jag nog.
-Fast bebisen skulle vara smal.
-Hur menar du då??
-Jo, den måste ju komma ut genom snoppen.

*Sanningshalten i detta påstående betvivlas dock.

Trädgårdsbekymmer

När vi skulle välja klängväxt till vår spaljé varnade folk oss för att välja humle.

-Akta er, humlen är jättesnabbväxande. Den kan verkligen ta över!
-Humlen är jättestark, jag har sett den riva ner träd.
-Humlen dominerar så. Den slår ut allt annat.

Jomen verkligen.

Jag först

Idag fick vi spontanbesök av Jannes kompis Marcus med lilla Marie samt av kusin Lena och Staffan med lillsyssling Ellen nu även med lillebror Didrik. Det var supertrevligt som spontanbesök ofta blir. Men nu var det inte om spontanbesök det här inlägget skulle handla om utan om Signe.

Det här spontanbesöket resulterade nämligen i en spontanlunch som efterföljdes av en spontanefterrätt beståendes av glasspinnar. Man tager vad huset haver liksom. Signe följde villigt med mig ner till källaren och frysboxen när hon hörde att det vankades glass. Hon fick dessutom den stora äran att bära upp lådan med GB-klassiker.

-Gå nu runt med lådan till alla och fråga vilken glass de vill ha, uppmanade jag.

Signe nickade ivrigt. Jo, det var hon allt med på. Väl uppe på altanen gick hon med beslutsamma steg fram till den första vuxna hon fick syn på, vilket råkade vara Staffan. Hon sträckte upp glasslådan med sina knubbiga armar och sa uppfodrande: Jag vill ha en Piggelin!

Vecka 9

Saxat från gravid.se: "Du är i vecka 9. Livmodern har nu blivit dubbelt så stor som innan du blev befruktad. Du ser inte gravid ut än men...."

Vafalls! Det skulle alltså betyda att den här kanonkulan som växte fram under semestern till största delen är ett resultat av ett överintag av souvlaki och tzatziki!

Så kan det ju inte vara. Nej, nej! Men jag tror att det blir ett gympass ikväll. För säkerhets skull.

Månadens garv

Vi håller som bäst på att tvätta alla våra kläder efter två semesterveckor på Kreta. Det enda som är rent och inte behöver tvättas är våra träningskläder.

Janne, innan resan: Jag packar ner mina träningskläder också.
Jag: Gör du?
Janne: Ja, jag tänkte leta upp något gym i närheten och kanske träna ett par gånger. Den här resan får gärna ha lite av en hälsoprofil.
Jag: Det var en bra idé. Jag packar ner mina träningskläder jag med. Så mycket plats tar de ju inte.

Hahahaha! Hälsoprofil! Hahahaha!

Jag skrattar fortfarande.

Hahahaha!

Skulle inte tro det

Tora i morse: Mamma, igår var vi i Grekland.
Jag: Ja, det var vi.
Tora: Och i förrgår.
Jag: Det stämmer bra det.
Tora: Och i förrförrgår.
Jag: Alldeles riktigt.
Tora: Och imorgon är vi i Indien.

Semesterstängt

Losing my mind

Jag är ensam hemma med två rastlösa och lite gnälliga ungar samtidigt som jag försöker packa och styra upp inför två veckors semester. Stresströskeln är ganska så låg om jag säger så. Medan jag vimsar fram och tillbaka mellan resväska och garderob, frågar jag Signe för tioende gången om hon inte är kissnödig och får ett tydligt: NEJ! INTE! till svar. Två minuter senare har hon bajsat i trosorna och kissat en stor pöl på golvet. Man kan väl säga att jag inte tog det hela med hinduistiskt ro.
Jag placerar Signe på en potta i duschen och börjar ilsket muttrande torka upp missödet. Då hörs en glad liten stämma inifrån toaletten: Mamma, är du galen nu?

Nej, inte galen. Men i desperat behov av semster.

UPDATE: Medan jag skrev det här inlägget, passade Signe på att hälla ut en hel blomkruka med vatten på golvet. Bara så att ni vet.

Ambivalens

Det där jag skrev i förra inlägget om att jag var rätt risig i kistan kan vara årets understatement. Min mage är så uppblåst att den står i fyra hörn. Jag ser ärligt ut som om jag är vecka 30 och inte vecka 7. Jag tror att det är kombon av ett par veckors lätt förstoppning (som kommer som ett brev på posten när man är på tjocken) och en liten lätt släng av magsjuka. Toppen alltså!

Så kan man ju inte ha det, det säger ju sig självt. Speciellt när man ska på semester och visa sig i bikini. Så igår kväll begav jag mig till affären för att dels köpa lite tidningar till semesterresan samt lite quick-fix för magen.

Och så fann jag mig själv stående där med en Proviva i ena handen och en påse katrinplommom i andra. Det ena ska således "lugna systemet" och det andra "sätta fart" på det. Hmm, vad är roten till det onda? Vad är hönan och vad är ägget? Vad göra? Jag köpte helt enkelt båda.

Och sen fortsatte denna ambivalens när jag skulle välja tidning. Föräldrar och Barn gravidspecial med artiklar som "hur du fixar dina egna mammakläder" och "säkra gravidtips inför semesterresan" eller senaste numret av Chic där man får reda på "hemligheten bakom drömkroppen" och får "guiden till de sommarchicaste plaggen". Vad göra? Abdikera eller fortsätta förneka att jag kommer gå klädd i tunikor och utslitna leggings i höst? Ja, jag köpte båda såklart.

Vi får väl se hur detta slutar.

Vilken dag som helst nu!

Rolf

Jag får ta tillbaka det där inlägget jag skrev häromdagen där jag stolt annonserande att jag minsann inte hade några graviditetskrämpor. Helt plötsligt fann jag mig själv kräkandes i handfatet i morse. HELLO MORNINGSICKNESS, HERE I COME!
Hur vet man för övrigt att man är just gravidillamående och inte fått en släng av någon magsjuka? Jag är nybörjare på just den här fronten.

UPDATE: Det var nog inte morgninsickness som drabbat mig utan det verkar som om jag fick en släng av Signes magsjuka. Nu minns jag att hon kräktes lite i början av vecka och har sedan dess varit rätt risig i kistan. Precis som jag alltså.