Jag är ensam hemma med två rastlösa och lite gnälliga ungar samtidigt som jag försöker packa och styra upp inför två veckors semester. Stresströskeln är ganska så låg om jag säger så. Medan jag vimsar fram och tillbaka mellan resväska och garderob, frågar jag Signe för tioende gången om hon inte är kissnödig och får ett tydligt: NEJ! INTE! till svar. Två minuter senare har hon bajsat i trosorna och kissat en stor pöl på golvet. Man kan väl säga att jag inte tog det hela med hinduistiskt ro.
Jag placerar Signe på en potta i duschen och börjar ilsket muttrande torka upp missödet. Då hörs en glad liten stämma inifrån toaletten: Mamma, är du galen nu?
Nej, inte galen. Men i desperat behov av semster.
UPDATE: Medan jag skrev det här inlägget, passade Signe på att hälla ut en hel blomkruka med vatten på golvet. Bara så att ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar