Long time no see

Hmm, jag har egentligen inte så mycket att skylla mitt hemskt fattiga bloggande på sistone förutom att jag helt tappat lust och inspiration. Att min bärbara mini-PC for i golvet så att skärmen sprack har dock bidragit till min frånvaro i cyberrymden, för hur ofta tror ni man får lite tid över till att sätta sig vid den stationära datorn i arbetsrummet för att i lugn och ro blogga och surfa runt lite. Nä, skulle inte tro det. Men idag ser ni är en stor dag. Det är nämligen Astrids födelsedag. Och dagen till ära har jag lånat tjejernas i-pad för att se om jag inte kan få iväg ett litet grattis-inlägg till den minsta lilla lejonungen i familjen. Och ni som läser det Hr inlägget, ge inte upp hoppet om den här bloggen än. Kanske andan faller på snart igen, men till dess får ni nöjer er med ett stort Grattis Astrid!!! Och om jag visste hur man laddade upp bilder från den här j-a paddan så hade jag laddat upp en bild på Astrid nu. Men det kan jag inte. Hepp!

Hot brukar ju funka

Jag vet att jag nämnde tidigare att jag är lite trött på att vara hemma men så pratade jag med en kollega som har en dotter ungefär lika gammal som Astrid, en månad yngre till och med, och hon skulle börja jobba den här veckan. Ja, inte bebisen alltså utan kollegan. Och när hon sa det så bara slog det mig hur jag verkligen inte är redo för det än. Nej, det är Astrid och jag ett tag till framöver. Om bara den lilla gullungen kunde sova lite också så vore det hela top notch!

Hennes sovvanor har nämligen inte blivit bättre de senaste dagarna, snarare värre, och inatt tror jag faktiskt att hon kan ha varit mer vaken än hon sov, vilket således gäller för mig med. Signe sov ju också som skit när hon var i den åldern och när jag försöker minnas hur det var då, så känns det som jag tillbringade alla nätter med Signe sittandes så här och om dagarna skred jag fram som någon slags levande död. När Signe sedan fyllde ett år tog vi tag i det hela och körde en brutal 5-minuters metod. Visst, det skär i hjärtat men det funkar ju! Och efteråt frågade vi oss varför vi inte gjorde det tidigare.

Och nu har vi ju faktiskt chansen till det. Att göra det lite tidigare den här gången, så att alla får sova snart. Om inte Astrid börjar sova lite bättre så blir det någon slags metod på fredag. Sanna mina ord.  Ingen amning förrän på morgonen och det är sova i egen säng som gäller. Shit alltså, hoppas hon läser det här.

Hörru Astrid! Nu vet du vad som gäller. Innan fredag ska du sova på nättarna, annars stoppar mamma undan tuttarna.

Trial and error

Jag och ny teknik - inte alltid like this. Blir ett mini-mini-inlägg där jag testar det nya blogger-gränssnittet.
Men det verkar ju lovande det här.  Finns det någon expert därute bland läsarna? Vad kan man göra för balla grejer med det här som man inte kunde göra förut?

Nej men,ser man på, det här har jag velat kunna göra. Och det här. Och det här.

Så, nu får det räcka.

Nangiala II

Om rundsmörjd är samma sak som sjukt nöjd och lite lätt bakis, ja då är jag rundsmörjd idag. Jag är dessutom len som en babystjärt då jag hade den goda smaken att välja body scrub som spa-behandling. Närmare bestämt en body scrub med kaffe för en uppiggande effekt. Det var Jenny som var den första att slå till på den behandlingen.
"Ha, ha", skrattade jag först. "Du nöjer dig inte längre med att dricka kaffe, nu ska du massera in det i porerna också". Men det var ju när jag sa det så som det slog mig. Det är ju genialt. Så jag slog till på den behandlingen jag med. Och när vi sen låg där på britsarna med våra renscrubbade kroppar under varma filtar med valsång på stereon och kaffedoften hängandes tung i rummet, konstaterade vi att "Det nog var lite som i Nangiala det här också".

Från Nangiala tog vi oss sedan till den spanska restaurangen. Givetvis fortsatte vi inte ut på stan utan vi var alla fullkomligt nöjda med att avsluta kvällen efter middagen. Fast ändå kände jag när jag klev ur taxin hemma att det var lite småsurt. Sist när Janne var ute kom han hem freaking 05.00 på morgonen (!) och nu när jag har chansen att vara ute så länge jag vill så kommer jag hem klockan 23.30. Det var nästan så att jag kände för att sätta mig i garaget och häcka ett par timmar. Bara för att markera liksom. Men sedan tog gudskelov längtan efter sängen över.

Äntligen helg

De senaste två nätterna har Astrid, trots att hon legat mellan Janne och mig i dubbelsängen, vaknat gråtandes vad som känns som var femte minut, vilket det givetvis inte är, men om jag säger en gång i kvarten så överdriver jag definitvt inte. Varken nappen, buff i rumpan eller ens mina tuttar har kunnat trösta henne. Då är man ledsen, I kid you not. I början av veckan var hon febrig och snorig så jag undrar lite om hon kanske har ont i öronen eller något. Eller. Så är det bara den beryktade 8-månaders fasen som som har gjort sitt inträde. När jag gräver lite i arkivet så var det typ nu som Signes sovproblem började. Oh sweet lord.

Därför kan inte vår årliga spa-helg komma lägligare än nu. Om jag ska gå runt på fyra timmars sömn några månader framöver så behöver jag lite rundsmörjning först. Morgondagens plan lyder som följer:

*trevlig brunch på stadens torg med bästa tjejerna
*bubbelbad med ett glas, eller två, mousserande i handen
*en timmes body scrub toppat med 20 minuters massage
*en drink någonstans följt av middag på spansk restaurnag och, om vi orkar
*villrådigt fråga oss själva var man faktiskt går ut någonstans nuförtiden... har tex BZ öppet fortfarande?
*slutligen hamna på något dansgolv någonstans.

Nej just det, jag dansar ju inte.

*Rättelse: Stå i baren och vakta de andras drinkar när de dansar.

Det är bra. Dricka drinkar är jag bra på.

Bara äckligt eller är hon en affärsidé på spåren?

"Mamma", frågar Tora. "Fanns det plåster med prinsessor på när du var liten?"
"Nej", svarar jag efter att ha grävt i minnet en liten stund. "Det fanns bara sådana där bruna."
"Bruna?"
"Ja, eller beiga då. Hudfärgade. De ska ha samma färg som huden ungefär."
"Men det har de ju inte."
"Nej, inte riktigt samma."
"Men varför tar man inte bara lite hud från människor som har dött och gör plåster av?"

Samvete

Tora och Signe går på lekgympa en dag i veckan. För ett tag sedan bytte Signe grupp. En bekräftelse på att hon hade bytt grupp dök snart upp med en ny faktura avseende avgiften för den nya gruppen. Vi betalade aldrig fakturan eftersom vi redan betalat för den första grupptiden och avgiften var ju densamma, 700:- Allt frid och fröjd, Signe går på nya gympan och har kul, men så får vi plötsligt en utbetalning om 700:- i brevlådan.Vad var det här nu då? Pengar tillbaka? Är Signe registrerad på gympan eller inte? Jag bestämde att jag måste ringa och kolla vad som händer.

"Jo, jag undrar lite om en utbetalning på 700:- som vi har fått avseende vår dotter Signe"
"Ja"
"Jo, vi har bara betalat in en avgift och hon går ju på gympan nu så varför har vi fått pengarna tillbaka?"
"Det står här att ni betalat in avgiften två gånger så ni får tillbaka pengar"
"Nej, det har vi inte gjort. Vi har bara betalat in en gång. Jag är säker på det"
"Nej, det står registrerat en dubbel betalning här"
"Nej men vi har inte..."

Ehh, vänta nu. Är jag på väg till att tacka nej till 700 spänn? Är jag inte riktigt redig.

"Ehh, okej, hoppsan, ja vi har kanske betalat in en gång för mycket ändå. Då hämtar jag ut de där pengarna då"
"Ja, gör det du".

Och nu har jag ju hemskt dåligt samvete förstår ni. Jag är en sådan där som inte ens snor med mig suddgummin från jobbet hem.

UPDATE: Okej, det här är ju lite pinsamt men det var faktiskt så att vi hade betalat in Signes avgift två gånger. Först hade jag gjort det och sedan Janne. Tydligen måste man kommunicera i ett förhållande. Någon som vet något om det?