Bara äckligt eller är hon en affärsidé på spåren?

"Mamma", frågar Tora. "Fanns det plåster med prinsessor på när du var liten?"
"Nej", svarar jag efter att ha grävt i minnet en liten stund. "Det fanns bara sådana där bruna."
"Bruna?"
"Ja, eller beiga då. Hudfärgade. De ska ha samma färg som huden ungefär."
"Men det har de ju inte."
"Nej, inte riktigt samma."
"Men varför tar man inte bara lite hud från människor som har dött och gör plåster av?"

Så är det

Jag hatar måndagar. Alla tre barnen har varit hemma fredag, lördag och söndag och på grund av att vi bor i snåla Huddinge Kommun som bara ger barn till föräldralediga föräldrar 15 timmars förskoletid i veckan, måste Tora och Signe vara hemma med mamma och lillasyster ännu en dag. Hur man än vrider och vänder och försöker, så är det omöjligt att tillfredsställa oss alla fyra. Om gnäll- och irritationsfaktorn är tämligen hög vid lunchtid så är den på väg att slå i taket när det är dags för middag. Dock är man vid det här laget en rätt luttrad trebarnsmor som anser sig ha en rätt god förmåga att förutse händelser som skulle förvärra situationen ytterligare.

Jag (med rätt skarp och varnande röst): "Nu vill jag att ni slutar springa runt och jaga varandra för annars kommer det sluta med att någon snubblar, slår sig och börjar gråta och det orkar jag bara inte med"

Tora (med en sådan där insiktsfull röst som bara en lillgammal femårig flicka har): "Jo mamma du orkar. För du är mamma och orkar allting. Till och med gråta lite själv"

Påsksång?

Akan-kakan berättar att hon satt sin dotter i barnkör, vilket är lite lustigt för typ samma dag som jag läste detta hade Tora varit på sin första körövning i kyrkans barnkör. Hon fick börja där, inte för att vi är speciellt kyrkliga (vilket blev väldigt uppenbart), utan för att hon gillar att sjunga och gärna ville börja. Bättre argument finns väl inte. Och häromdagen fick jag ett smakprov på minikörens repertoar.


"Gult är den som förlåter. Gult finns där när du gråter", sjöng hon så fint vid frukostbordet.


"Vilken fin sång. Sjunger ni den i kören?", frågade jag.

"Ja"

"Jättefint. Men jag tror nog att ni sjunger Gud och inte gult"

"Va? GUD?"


"Ja, Gud"


"Aha"


Någon som vill komma på uppvisningen minikören har i kyrkan i början av oktober. Det kan nog bli en upplevelse utöver det vanliga.

Gud?

De rimmar så jag svimmar

Det rimmas en hel del här hemma just nu. Tora har förvisso kunnat rimma ett tag men Signe har nyligen fattat galoppen.

"Mamma, rimmar lapp och napp?"
"Ja, det gör det"
"Vad ska det sluta på?"
"app"
"Aha"

***

"Mamma, rimmar träd och fläd"
"Ehh, ja"
"Vad ska det sluta på?
"äd"
"Okej"

Som ni märker är det inte så himla viktigt att orden har någon betydelse. Inte heller verkar det vara så värst viktigt att man förstår vad orden betyder. Hoppas jag. Så här lät det nämligen från Tora när vi badade häromkvällen och Signe skvätte vatten hej vilt omkring sig.

"Signe, plasketiplask"
"Ditt lilla fnask"

Så funkar det

Yllet funderar över hur chockad hennes dotter kommer bli när hon får reda på hur man egentligen gör barn, vilket får mig att minnas när Tora fick klart för sig hur just detta går till. Det var faktiskt bara för ett par månader sedan som hon frågade mig "hur bebisen egentligen kommer IN i magen". Att den kommer UT genom snippan däremot var tydligen inte så svårt att förstå, vilket undertecknad fortfarande efter tre förlossningar inte för mitt liv kan begripa hur det egentligen går till. Hur som helst, jag funderade någon sekund över om jag skulle trassla mig ur situationen eller om jag skulle gå rakt på sak och utan sköna omskrivningar rent tekniskt berätta hur det faktiskt fungerar. Jag valde det senare. Toras ögon var stora som tefat och man kunde riktigt se hur förundrad hon var och hur hon försökte föreställa sig hur detta hon fick höra faktiskt gick till.

"Så när jag låg i din mage, då hade pappa stoppat in sin snopp i din snippa?"
"Jo", så var det ju måste jag erkänna.
"Och när Signe låg i din mage, då hade han gjort det igen. Och Astrid med?
"Ja", svarade jag och började känna mig lite som en snuskhummer och smått obekväm.
"Aha. Så om ni vill ha en bebis till, då måste pappa stoppa in sin snopp i din snippa en gång till?"
"Ja det måste han ju".
"Då vill jag vara med!!"

Skulle inte tro det.

Tack då för helvete

Okej att vi har haft semester ett tag när alla rutiner liksom sätts lite ur spel, och vi har ju dessutom varit sjuka hela familjen i några dagar, men gnälligare ungar än våra får man för tillfället leta med ljus och lykta efter. Det gnälls lite hit och dit, över att man inte får tre glassar utan bara två, över att man måste GÅ till stranden och över att man måste gå och lägga sig bara EN timme senare än vanlig läggtid. Jag ger er dagens middagsgnäll som ännu ett exempel.

Tora: ÅHHH, ugnspannkaka IGEN. Det åt vi ju IGÅR OCKSÅ.
Jag: Vi äter rester idag. Och ni tycker ju om ugnspannkaka.
Tora: Men inte TVÅ GÅNGER.
Jag: Men nu är det det vi äter ikväll.
Tora: Men jag GILLAR INTE ugnspannkaka.
Janne: Ibland undrar jag var alla de här gnälliga ungarna kommer ifrån.
Tora (suckar först djupt): Jag gillar inte ugnspannkaka TACK!

Signe har under denna konversation gjort halvhjärtade försöka att göra som Tora och gnälla över ugnspannkaka och inte äta den hon heller. Man vill ju gärna göra som storasyrran gör liksom. Problem uppstår dock ibland. Som att man faktiskt gillar ugnspannkaka och att man är rätt hungrig. I det här fallet vann magen. Det gör den förvisso alltid i Signes fall.

I afton dans

Tora och Signe fick ett leksakspiano av farbror Mikael i julklapp. Man kan både spela, sjunga (i mikrofon tyvärr) och komponera egna låtar. Ja, ni hör. Lika mycket huvudvärk som det här pianot har gett oss och Janne, lika mycket glädje har det gett tjejerna. Det har spelats och sjungts här nästan varje kväll sedan jul, men framför allt har det dansats.

Nu tycker dock jag, att för att ha dansat nästan varje kväll i ett halvår, borde man har förfinat sin dansstil något. Jag hoppas verkligen att detta är något som har utvecklats tilll dess de går på sitt första skoldisco. Framför allt för att det är jobbigt att sparka den man dansar med på smalbenen hela tiden.

Som ni ser dansar Astrid inte så mycket. Hon ligger där som en tjock liten farbror på dansgolvet och kluckar förnöjsamt. Förhoppningsvis är även detta något som utvecklas.

Dop

Så har då även det yngsta flickebarnet fått sitt namn. I lördags var det nämligen dags för Astrids dop, och jag kan väl inte säga annat än att det blev väldigt lyckat. Nu är ju förvisso dopceremonin rätt simpel till sitt upplägg, svårt att göra fel liksom. Det enda man måste komma ihåg som förälder är vilket namn man tänkt döpa sitt barn till, och om man mot förmodan skulle ha glömt det så har säkert prästen det uppskrivet på någon fusklapp någonstans. Sedan ska väl tilläggas att det här var tredje barnet vi döpte, vilket kan ha bidragit till vårt tämligen avslappnade förhållningssätt till det hela.

Någon som däremot inte döpt tre barn var Astrids gudfar, Jannes bror Mikael, som var aningen mer nervös. Dock inte lika byxis som Tora. Vi hade på förhand pratat om att hon skulle få hälla upp vattnet i dopfunten men när den delen av ceremonin blev aktuell hade Tora fortfarande inte tagit fram huvudet ur Jannes kavaj. Under hela dopakaten stod hon gömd där (tänk struts och huvudet i sanden) och eftersom hon var så nervös var hon tvungen att göra något med händerna, vilket hon löste genom att lite diskret stå och dra Jannes gylf upp och ner.

Toras reaktion var väl väntad, men Signe överraskade mig måste jag säga. Jag hade någonstans kalkylerat med att få jaga henne upp och ner längs altargången men hon stod så snällt bakom mig och torkade då och då näsan i min klänning så att jag skulle veta att hon stod kvar. I alla fall den första halvan av akten. Sedan upptäckte hon något som var mer intressant på golvet och beslöt sig för att undersöka det i stället. Men hon hade i alla fall den goda smaken att göra det tyst och diskret. Tyst var även Astrid. Inte ens när prästen hällde vattnet på huvudet, förlåt håret, protesterade hon.

Och sedan var det äntligen dags för dopfest! Vitt vin och smörgåstårta. Akohol, vitt bröd och majonäs med andra ord. Inte direkt GI och inte direkt i harmoni med viktraset. Men ibland bara måste man. I går åt jag smörgåstårta till lunch. Och till middag. Och dagens lunch bestod av.... gissa.... SMÖRGÅSTÅRTA!


Det gäller att passa på. Det kanske inte blir mer smörgåstårta förrän Tora tar studenten.

"Trygga räkan"

Strutsen

Vad kan det här vara?

Tack Minna för de fina bilderna du tog!

Varför då?

Idag hade jag egentligen ett rätt späckat schema med kiropraktortid på morgonen direkt åtföljd av en tid hos tandläkaren (och sedan lunch i Sjöstaden hos kusinen men det tillhörde den trevliga biten), men den planen sprack när Tora (och Janne by the way) fick hög feber igår. Istället ser det ut som att jag blir hemma idag med sjukt barn.

Således blir det till att sova en stund på förmiddagen, plocka upp lite i det nya köket, dricka en kopp kaffe i solen och kanske läsa en tidning eller något, innan vi plockar upp Signe hos dagmamman på eftermiddagen.

Oh well.

Dagens mest relevanta fråga ställde dock Tora. "Mamma, pappa är ju också sjuk. Varför är han då på jobbet?"

Ja, det kan man undra.

Barbie massacre

Jag: Vad sägs om att vi har tema ansiktsmålning i helgen barn?

Tora: Ja, vi gör så här. När du är på möhippa på lördag mamma då..

Jag: ... då tar du mitt röda nagellack och målar din barbiedocka!

Tora: Och sen målar jag mig själv lite i ansiktet också.

Jag: Mycket bra idé tycker jag.

Tora: Sen på söndagen, när du ber mig passa Astrid en stund i babygymmet, då målar jag henne i ansiktet med mina färgpennor.

Jag: Fast när jag frågar VEM HAR GJORT DET HÄR? så skyller du på Signe.

Tora: Och hon får värsta utskällningen.

Jag: Men efter ett par timmar så avslöjar Signe att det egentligen inte var hon utan DU som gjorde det.

Tora: Och då erkänner jag.

Jag: Ber du om ursäkt och är lite ledsen då?

Tora: Inte direkt.


Någon bild på Tora blir det tyvärr inte eftersom hon är inne i en fas då hon absolut inte vill att man ska ta kort på henne. Det är dock inte lika illa ställt med henne som med Barbie. Och som tur är inte med Astrid heller. De där barnanpassade (hoppas jag innerligt) färgpennorna hon fick målade i fejjan (mycket snyggt by the way, ögonbryn och allt) liksom försvann av sig själv innan jag hann ta fram kameran.

Somliga straffar Gud med detsamma

Jag har lämnat Tora och Signe i Toras rum framför TV:n med fredagsgodispåsarna. Det går bra en lång stund men till slut kommer det oundvikliga syskonbråket. Signe gråter och Tora skäller. Jag suckar djupt, masar mig upp ur soffan som jag precis sjunkit ned djupt i och går in i barnrummet för att leka fredsmäklare. På golvet ligger lite spridda skurar smågodis, bla ett gäng hallonsnören. Jag snor åt mig ett par och stoppar raskt in dem i munnen. Lite lön för mödan måste man ju få.

"Vad är det som händer här då?"

"Tora stoppar in hallonsnören i snippan på mig"

Dagens inre fniss

Som sagt, det är inte Bygglovs-Matte som jobbar hos oss, men han som är här mest och lite ansvarig för projektet, är en väldigt trevlig, blond kille strax under 30 år (och 4-barnsfar kan tilläggas). Inget speciellt med honom, som vem som helst typ, men alltid glad och snäll. Kanske därför som Tora verkar se honom med helt andra ögon, vilket jag var helt ovetandes om fram tills idag.

"Mamma", säger hon med förtrolig röst, precis efter det att ovan nämnda snickare meddelat att han tänker gå för dagen.
"Han som är här mest, han är faktiskt ganska snygg"
"Tycker du?", svarar jag förvånat.
"Joakim tror jag att han heter", fortsätter Tora och ser lite finurlig ut.
"Ja det gör han", bekräftar jag och måste kämpa för att inte börja fnissa.

Första förälskelsken. Den får man liksom inte börja skratta åt.

Tora 5 år

Oj, det har visst gått en hel vecka sedan jag uppdaterade bloggen. Det kan bero på att hell week följdes av "rush week", när allt det där som jag inte kunde uträtta när vi var inlåsta med vattkoppor måste uträttas. Det har således varit fläng hit och dit och fram tillbaka, samt fix och stök med än det ena än det andra, hela veckan lång.

Exempelvis planerandet och genomförandet av ett stycke 5-års kalas. Åh herregud säger jag bara. Om ni undrar varför jag inte visar några bilder från festligheterna så beror det på att jag totalt underskattat arbetet det krävs att samtidigt hålla sex stycken 5-åringar (samt som bonus en 3-åring och en 2 månaders baby) glada och nöjda, mätta och någorlunda rena. Man bara: "fotografera också-glömma det". Fast så blev kalaset också superbra och Tora var "världsanöjd". Och det är ju det som räknas. Inte bara födelsedagsbarnet slocknade tidigt den kvällen utan hela familjen låg utslagna efter nio nyheterna.

När tror ni för övrigt att man måste sätta klockan på ringning för att på riktigt väcka en 5-åring på sängen med frukost och paket på sängen? Jag tippar 04.00.

05.30 visade sig nämligen vara på tok försent.

Tora 5 år

En rak höger

Hos mormor idag kunde följande konversation höras. Känsliga personer varnas.

Signe: Men de är inte mina kompisar!
Mormor: Är de inte. Vilka är dina kompisar då? Tora?
Signe: Nej, Tora är inte min kompis. Hon slår mig.
Tora: Ja, det gör jag faktiskt.... Fast inte rakt i ansiktet.

Nej. Där går ju liksom någon slags gräns.

Skitiga ungar och halvnakna tomtenissar..

..och så ett färgglatt litet ägg. Det är påsk det.

Vem kunde gissa det?

"Mamma", säger Tora lite argt. "Alla barnen hos Agneta kan Mia Hökunge utom jag".

"Ehh", svarar jag och tänker så det knakar. Vad menar hon? Är det en lek kanske, typ under Hökens vingar?

"Mia Hökunge? Är det en lek?"

"Nej, det är en sång. Kan du sjunga den för mig?"

"Nej, den låten har jag aldrig hört. Hur går den?"

"Men jag kan den ju inte?"

"Jo men försök, så kanske jag vet vilken den är."

Tora börjar nynna "Mamma Mia, hökunge na na na na".

"Aha, Mama Mia, here we go again"

Oh, vilket party

Jag nämnde ju att jag och Tora dansade till Rövarsången igår. Hon gillar den "världsa mycket". Nästan så att hon är en smula besatt. Och jag gillar den "världsa mycket" jag med. Jag blir alldeles varm när jag hör den. Faktum är att jag blir nostalgisk över precis varenda scen i den filmen. Jag vet inte hur många gånger jag såg den när jag var liten men jag minns i alla fall att första gången jag såg den var på bio.

Det här fick mig och Janne att prata om biobesök vi gjorde när vi barn. Han berättade att han inte var så ofta på bio när han var liten. Han kom faktiskt bara ihåg att han sett tre stycken filmer på bio som barn, varav Ronja Rövardotter var en av dem. Men en annan utav dessa tre minns han som en av de bästa och roligaste filmer som han någonsin sett.

"Vilken film var det då?"

"Oh, vilket party med Peter Sellers"

"Ha,ha,ha. Vad sa du?"

"Oh, vilket party med Peter Sellers!"

"Men är inte den på engelska? Hur gammal var du då?"

"Jag minns inte riktigt. 6-7 år kanske"

"Men förstod du vad de sa då?"

"Nej, men det var den roligaste film jag sett i alla fall. Det är fortfarande en av de bästa"

My God, jag skrattade så jag kissade på mig.

Det går lätt så när man inte gör sina knipövningar.

Världsa bästa filmen alltså

Its a bargain

Det har varit lite si och så med soveriet nattetid här ett tag. Nu är det lätt att tro att det är Astrid som är boven i dramat här, men hon är faktiskt helt oskyldig till detta. Det är istället hennes storasystrar som båda två envisas med att komma in till oss om natten för att sova i våran säng. Eller, sova och sova. Den som har försökt dela en 1.80 säng på fem människor, och en katt, vet att det inte är någon kvalitétssömn vi talar om här. Fast man vill ju inte förbjuda dem att sova hos oss. Man kan ju vilja vara nära, vara rädd eller gud vet vad. Nej, förbjuda känns inte bra. Men muta däremot....

Inspirerad av bloggare i min närhet införde jag därför ett belöningssystem: för varje natt man sov hela natten i sin säng erhöll personen i fråga en krona på morgonkvisten. Tora köpte konceptet rätt av, Signe däremot verkade lite mer tveksam. Vad Britta tyckte har jag ingen aning om.

Dag 1
Signe kommer in till oss på natten precis som vanligt men det blir också bara hon som kommer. Jag vaknar ungefär samtidigt som Tora och möter henne i dörröppningen till hennes rum med kronan i handen. Dollartecknen lyser i ögonen på henne.

Dag 2
Inga stora barn i sängen. Däremot vaknar jag rätt tidigt av att Tora kommer in och väser "Ge mig en krona" i mitt öra. Av Signe syns inte ett spår. Klockan åtta är jag tvungen att väcka henne och kikar in i hennes rum. Där sitter hon klarvaken i sängen sedan gud-vet-när, och frågar så fort hon hör att dörren öppnas: "Får jag en krona nu?"

Dag 3
Tora, den lilla kapitalisten, tjänar sin tredje krona. Signe kommer dock inklampandes i sovrummet vid 2-tiden, och på morgonen, när hon inte får sin peng, och jag säger att det var ju för att hon inte sov i sin säng hela natten, svarar hon: "Nej, jag behöver inte så många kronor. Jag vill hellre sova med mamma och pappa".

Att ha bara Signe i sängen funkar dock fint. En snabb kalkyl säger således att det ser ut att komma att kosta oss drygt 365 kr att få sova gott varje natt i ett års tid. Jag vet inte vad ni säger men jag säger i alla fall; BILLIGT!

Foto

Nej, jag orkar inte skriva något kreativt idag, men en bild ska ju tydligen säga mer än 1000 ord.

Döttrarna mina.

Signe mer intresserad av TV:n än av något annat, Tora med ett stadigt tag i grenen på Astrid (hur når hon med handen dit, vad lustigt det ser ut?) som ser något förvånad ut. Och så en smått nervös mamma (ej i bild) som skyndar sig att knäppa kortet innan de tappar Astrid i golvet.

Nya rön

Signe har nog en mage gjord utav plåt. Jag vet inte hur många kilo snö hon har mumsat i sig i vinter, och innan dess kilovis med sand och grus. Jag svär att det knastrade när man bytte blöja på henne under den tiden det begav sig. Trots det har hon, peppar peppar, ännu inte blivit något vidare dålig av detta, men det är ju inte speciellt fräscht, det är det inte, så vi fortsätter säga att hon "inte får" och att hon "kan få ont i magen". Därav följande konversation i badkaret härom kvällen.

Tora: SIGNE! Du får INTE dricka badvattnet.
Signe: Får jag inte?
Tora: Nej, det finns BAKTERIER i vattnet. Du kan bli SJUK.
Signe: Ja. Och få nackspärr.

Nackspärr? Ehh, jaha.

Ja, vad vet jag.

Badflickor

Aj aj

Om man har lite långtråkigt en dag, kan man tex låta en fyraårig storasyster peta in en liten spik i ett eluttag som sedan den treåriga lillasystern ska peta ut. Detta kan sluta med att båda systrarna får sig en liten stöt som gör att man måste tillbringa halva dagen på barnakuten med att ta EKG-tester och blodprover (vilka alla såg bra ut).

Man kan göra så, men det är inget jag rekommenderar. Vi prövade det idag.

Skaffa petskydd till alla eluttag och hyr en spännande film istället.

Ok.Vi säger så.