Så har då även det yngsta flickebarnet fått sitt namn. I lördags var det nämligen dags för Astrids dop, och jag kan väl inte säga annat än att det blev väldigt lyckat. Nu är ju förvisso dopceremonin rätt simpel till sitt upplägg, svårt att göra fel liksom. Det enda man måste komma ihåg som förälder är vilket namn man tänkt döpa sitt barn till, och om man mot förmodan skulle ha glömt det så har säkert prästen det uppskrivet på någon fusklapp någonstans. Sedan ska väl tilläggas att det här var tredje barnet vi döpte, vilket kan ha bidragit till vårt tämligen avslappnade förhållningssätt till det hela.
Någon som däremot inte döpt tre barn var Astrids gudfar, Jannes bror Mikael, som var aningen mer nervös. Dock inte lika byxis som Tora. Vi hade på förhand pratat om att hon skulle få hälla upp vattnet i dopfunten men när den delen av ceremonin blev aktuell hade Tora fortfarande inte tagit fram huvudet ur Jannes kavaj. Under hela dopakaten stod hon gömd där (tänk struts och huvudet i sanden) och eftersom hon var så nervös var hon tvungen att göra något med händerna, vilket hon löste genom att lite diskret stå och dra Jannes gylf upp och ner.
Toras reaktion var väl väntad, men Signe överraskade mig måste jag säga. Jag hade någonstans kalkylerat med att få jaga henne upp och ner längs altargången men hon stod så snällt bakom mig och torkade då och då näsan i min klänning så att jag skulle veta att hon stod kvar. I alla fall den första halvan av akten. Sedan upptäckte hon något som var mer intressant på golvet och beslöt sig för att undersöka det i stället. Men hon hade i alla fall den goda smaken att göra det tyst och diskret. Tyst var även Astrid. Inte ens när prästen hällde vattnet på huvudet, förlåt håret, protesterade hon.
Och sedan var det äntligen dags för dopfest! Vitt vin och smörgåstårta. Akohol, vitt bröd och majonäs med andra ord. Inte direkt GI och inte direkt i harmoni med viktraset. Men ibland bara måste man. I går åt jag smörgåstårta till lunch. Och till middag. Och dagens lunch bestod av.... gissa.... SMÖRGÅSTÅRTA!
Det gäller att passa på. Det kanske inte blir mer smörgåstårta förrän Tora tar studenten.
"Trygga räkan"
Tack själva!
SvaraRaderaHej! Jag jobbar som kyrkomusiker och din beskrivning av dopet är så sanslöst rolig! Jag försökte läsa upp gylfavsnittet för min kollega men fnittrade så mycket så att jag nästan kom av mig.
SvaraRaderaPaula: Hihi. Jag höll nästan på att få ett skrattanfall i kyrkan själv.
SvaraRadera