Favorit i repris

Om man fokuserar på andra halvan i det andra stycket och byter ut Signe mot Astrid samt Janne mot Tora i det här inlägget som jag skrev för lite drygt tre år sedan, så skulle det likaväl kunna vara skrivet idag. Det var nämligen precis så det gick till när Astrid idag (troligen) vände sig från rygg till mage för första gången. Däremot genererade det mer uppståndelse än den i princip identiska händelsen i april 2008.

För det första började hela familjen (förutom Astrid som med förvånad min låg på mage på vardagsrumsmattan och undrade vad som hände egentligen) hoppa upp och ner, klappa händerna och jubla "Hon har vänt sig. Hon har vänt sig SJÄLV". Därefter skulle Signe absolut ringa till mormor för att berätta detta oerhörda. Nu var det dock Anders (mormors man) som svarade, men det struntade Signe blankt i. Utan att presentera sig ropade hon i luren "Astrid rullade runt!". Efter att ha rett ut den förvirring som uppstod när Anders försökte klura ut vilket av alla hans sju barnbarn som skrek i telefonen, fick Signe sedan ordagrant repetera detta för mormor. När hon lagt på blev Tora lite trumpen för att hon inte fick berätta något för mormor, så hon ringde upp igen och berättade något kryptiskt om kulor som hon fått av Signe. Sedan var hon nöjd, dock inte Signe. Hon ville ringa till farmor också och berätta. Och sedan farfar. Och sedan... men då tyckte jag liksom att det fick vara nog med ståhejet.

Räcker det inte med att man bloggar om det så att HELA VÄRLDEN kan få reda på att Astrid vände sig idag.

Nu vet jag i och för sig inte varför jag jublar så högt. En unge som rullar runt. Slut på lugnet med andra ord.