onsdag 30 juni 2010

Lilla hjärtat

Förutom att bli väldigt stor (läs gärna fet) är jag en av dessa lyckligt lottade kvinnor som tar mig igenom en hel graviditet utan några större krämpor (peppar, peppar). Skönt förvisso, men när man så här i början av graviditeten inte känner av någonting så är det lite svårt att förstå att det är på riktigt. Jag gjorde det med Tora, jag gjorde det med Signe och jag och Bumba gjorde det idag: ett tidigt ultraljud för att se de små hjärtslagen. Pick, pick, pick, pick slog det lilla hjärtat därinne idag med 123 slag i minuten. Tänk att du finns där inne lilla hjärtat! Du är så välkommen (ut)!

4 kommentarer:

  1. Åh, vad skönt.

    Jag har fått vänta till vecka 19-20 med att se om det öht fanns något där inne. Har också undrat om jag bara blivit fet eftersom jag inte haft några andra symptom.

    SvaraRadera
  2. Äppelträdet: Visst är det skönt att se. Ingen garanti, men skönt för stunden.

    SvaraRadera
  3. Åh! Precis så har det varit för mig med, med båda pojkarna. När det blev för svårt att leva med oron lät en helt fantastisk barnmorska på mödravården mig lyssna på hjärtljud med dopplerutrustningen de har där. Precis hur tidigt som helst (hon är skicklig!). Hon förklarade att man egentligen borde kalla de första tre månaderna för "de svarta veckorna" eftersom det är då vi mammor oroar oss som mest... :-}
    Det var otroligt skönt att veta att man kunde gå in till MVC när som helst och bara höra det lilla hjärtat!

    SvaraRadera
  4. Stort grattis till en bebbe i magen :) Jag är sååå glad att du bloggar igen! Följde dig i förra bloggen och har saknat dina klockrena inlägg om en småbarnsmammas vardag :) Nu kommer jag vara här titt som tätt och uppdatera mig. Jag kanske inte alltid lämnar ett spår efter mig, men jag är här (du ser mig bara inte) *hihi*

    Kram, Jennie

    SvaraRadera