Det måste vara fasligt jobbigt att vara fem månader gammal. I princip allt man upplever och känner är ju helt nytt, och jag förstår att man måste bearbeta alla intryck och öva, öva på det nya som man lär sig. Men det måste väl finnas någon slags gräns tycker jag...
Som ett exempel har Astrid nyligen lärt sig att rulla runt. Jag vet att jag sa att hon lärde sig det här för några veckor sedan, men då var det nog mer olycksfall i arbetet. Nu har hon lärt sig det mer på riktigt och hon ska rulla, rulla precis hela tiden. När man försöker lägga ned henne på rygg på golvet så påbörjar hon rullningen redan på vägen ned och när man byter blöja så får man med milt våld försöka hålla henne kvar i ryggläge.
Fint så, men tyvärr känner hon att hon måste rull-öva lite på nätterna också. Om hon vaknar till det minsta lilla på natten så är det som om hon plötsligt kommer på att "just det, jag kan ju rulla lite nu" och så vänder hon halvt i sömnen över på mage, vaknar till och sen ligger hon där som en knubbsäl på mage och tjoar. Och så måste jag amma henne för att hon ska somna om. Småcharmigt förvisso, men det här upprepas en sisådär 5-6 ggr under en natt så jag hoppas verkligen att det är en fas. Eller, klart det är en fas, frågan är bara hur lång den är. Min första instinkt om jag vaknar till på natten är tex att somna om fort som fan och inte börja göra några gymnastiska övningar.
Jenny, vad säger din holländska bibel? Vad är det för fas i vecka 21?
fredag 22 juli 2011
onsdag 20 juli 2011
Utrensning
Ikväll har jag haft garderobsutrensning med stort G. Och jag har varit skoningslös. Sådant som jag inte använt på tre-fyra år har jag kastat. Plagg som jag däremot i alla fall f u n d e r a t på att använda de senaste två åren har fått stanna kvar. Jag vet att man säger att det man inte använt de senaste å r e t egentligen ska förpassas till klädernas sälla jaktmarker (dvs Frälsningsarmén) men till mitt försvar har jag faktiskt vart på tjocken större delen av 2010 så jag borde få något års dispens.
På tal om att vara på tjocken så har lag har inga planer på att vara gravid igen, och skulle det så bli får jag väl investera i en ny mammagarderob då, för nu ryker alla mammakläder. Men eftersom jag inte kommer på någon på rak arm som skulle kunna tänkas behöva dem så undrar jag nu om kanske DU vill ha dem. Det är en pappkasse fullproppad med med mamma-plagg: kjolar och byxor (både jeans och andra varianter) några tröjor samt en klänning. Allt i storlek 40-42 och av olika märken, mest H&M och PoP. Bara att komma och hämta. Lämna en kommentar om du är intresserad.
På tal om att vara på tjocken så har lag har inga planer på att vara gravid igen, och skulle det så bli får jag väl investera i en ny mammagarderob då, för nu ryker alla mammakläder. Men eftersom jag inte kommer på någon på rak arm som skulle kunna tänkas behöva dem så undrar jag nu om kanske DU vill ha dem. Det är en pappkasse fullproppad med med mamma-plagg: kjolar och byxor (både jeans och andra varianter) några tröjor samt en klänning. Allt i storlek 40-42 och av olika märken, mest H&M och PoP. Bara att komma och hämta. Lämna en kommentar om du är intresserad.
måndag 18 juli 2011
lördag 16 juli 2011
Skitplagg
När man inte bloggat på över en vecka är det väl fullt naturligt att bryta bloggtystnaden med ett bajsinlägg, eller hur? För jag har funderat lite över det här med plagget body. Ett helt underbart klädesplagg när barnen är små, den sitter perfekt, glider inte upp och blottar magen när man kånkas runt eller ålar runt på golvet. Dessutom håller den blöjan på plats. Toppen med andra ord.
Tills. Ungen. Bajsar.
Bajsar overload, lite på sniskan så att hälften av bajset sprutar ut i grenen på den jävla bodyn och man inser att det enda sättet att få av den är att dra den över huvudet på ungen. Innan man är klar har barnet inte bara bajs där det ska vara bajs utan även på fötterna, benen, magen, ryggen. Och inte minst i håret.
Jävla skitplagg är vad det är.
Tills. Ungen. Bajsar.
Bajsar overload, lite på sniskan så att hälften av bajset sprutar ut i grenen på den jävla bodyn och man inser att det enda sättet att få av den är att dra den över huvudet på ungen. Innan man är klar har barnet inte bara bajs där det ska vara bajs utan även på fötterna, benen, magen, ryggen. Och inte minst i håret.
Jävla skitplagg är vad det är.
torsdag 7 juli 2011
I afton dans
Tora och Signe fick ett leksakspiano av farbror Mikael i julklapp. Man kan både spela, sjunga (i mikrofon tyvärr) och komponera egna låtar. Ja, ni hör. Lika mycket huvudvärk som det här pianot har gett oss och Janne, lika mycket glädje har det gett tjejerna. Det har spelats och sjungts här nästan varje kväll sedan jul, men framför allt har det dansats.
Nu tycker dock jag, att för att ha dansat nästan varje kväll i ett halvår, borde man har förfinat sin dansstil något. Jag hoppas verkligen att detta är något som har utvecklats tilll dess de går på sitt första skoldisco. Framför allt för att det är jobbigt att sparka den man dansar med på smalbenen hela tiden.
Som ni ser dansar Astrid inte så mycket. Hon ligger där som en tjock liten farbror på dansgolvet och kluckar förnöjsamt. Förhoppningsvis är även detta något som utvecklas.
Nu tycker dock jag, att för att ha dansat nästan varje kväll i ett halvår, borde man har förfinat sin dansstil något. Jag hoppas verkligen att detta är något som har utvecklats tilll dess de går på sitt första skoldisco. Framför allt för att det är jobbigt att sparka den man dansar med på smalbenen hela tiden.
Som ni ser dansar Astrid inte så mycket. Hon ligger där som en tjock liten farbror på dansgolvet och kluckar förnöjsamt. Förhoppningsvis är även detta något som utvecklas.
Play date
Igår var det sannerligen inget jobbigt att vara konvalescent. Helt plötsligt är hela huset fullt av underbara vänner med barn som lagar lunch åt en och badar med ens barn i poolen eftersom deras egen mamma har badförbud till dess stygnen är bortplockade. Jag tror attt det enda jag gjorde igår var att brygga kaffe och snacka skit medan barnen härjade runt nakna.
Vad gäller kvarglömda attiraljer har jag hittills hittat: en stycke napp, en vatttenpistol (som Signe tyvärr hann tugga lite på), buffelmozzarella samt lite turkisk yougurth, dels i kylen, dels i utspridda fläckar på golvet under köksbordet.
Tack Jenny, Folke, Majlis, Elin, Iris och Ilse för att ni kom!
Vad gäller kvarglömda attiraljer har jag hittills hittat: en stycke napp, en vatttenpistol (som Signe tyvärr hann tugga lite på), buffelmozzarella samt lite turkisk yougurth, dels i kylen, dels i utspridda fläckar på golvet under köksbordet.
Tack Jenny, Folke, Majlis, Elin, Iris och Ilse för att ni kom!
måndag 4 juli 2011
Jag tycker idag...
...att det är lite gulligt att läkaren som skrev ut mig från SöS ville sjukskriva mig i 10 dagar. Sjukskriva mig ifrån vadå undrade jag? Det här är bara ett axplock av vad jag ägnat mig åt idag med ett knappt två dygn gammalt operationsärr.
*ammat mig igenom natten
*gjort frukost till en hel familj
*tvättat och hängt två maskintvättar
*lagat lunch till en hel familj
*tagit med tre ungar till apoteket för att köpa förband till operationsärret för ni ska inte tro att man fick med några nya från sjukhuset
*tagit med tre ungar till Ica för att försöka hitta mjölkfri gröt till Astrid som visat sig vara mjölkallergisk till råga på allt
*badat tre barn
*försökt att natta tre barn
*och säkert något mer som jag glömt.. just det bytt sängkläder också.. och fått höra dumma mamma repeterat för mig som ett mantra hela dagen
För inte kommer det där sjukintyget tillsammans med någon Mary Poppins som fixar hushållet va? Näe, tänkte väl inte det.
Kanske bloggens bittraste inlägg det här. Någon gång ska vara den första.
*ammat mig igenom natten
*gjort frukost till en hel familj
*tvättat och hängt två maskintvättar
*lagat lunch till en hel familj
*tagit med tre ungar till apoteket för att köpa förband till operationsärret för ni ska inte tro att man fick med några nya från sjukhuset
*tagit med tre ungar till Ica för att försöka hitta mjölkfri gröt till Astrid som visat sig vara mjölkallergisk till råga på allt
*badat tre barn
*försökt att natta tre barn
*och säkert något mer som jag glömt.. just det bytt sängkläder också.. och fått höra dumma mamma repeterat för mig som ett mantra hela dagen
För inte kommer det där sjukintyget tillsammans med någon Mary Poppins som fixar hushållet va? Näe, tänkte väl inte det.
Kanske bloggens bittraste inlägg det här. Någon gång ska vara den första.
Ett bihang fattigare
Jag hoppas verkligen inte att det tänker bli ett stående inslag på den här bloggen, det här att jag akut avlägsnar ej längre så vitala delar av mitt inre i tid och otid. Först var det som bekant en äggledare som rykte och i helgen bestämde sig min kropp för att betrakta blindtarmen som det onödiga lilla bihang som det faktiskt är.
I fredags kväll när jag gick och lade mig fick jag oerhörd kramp i magen och fick både frossa och blev lätt illamående. När jag på morgonen konstaterade att jag inte sovit mer än några få minuter under natten samt att värken i magen flyttat sig till nedre högra delen var det bara att göra sig redo för att åka in till akuten. Janne befann sig i Malmö men tur i oturen var jag, barnen och den där ohängde lillebrodern som jag tidigare berättat om hemma hos mormor och Anders, så morbror Calle, jag och Astrid kunde åka iväg själva så fick Tora och Signe vara kvar hos mormor.
På akuten blev det mycket väntan som mest bestod av att jag låg och kved på en brits. Calle kved lite han också där han satt med Astrid, utav frustration över att han inte kunde flörta med de snygga sjuksyrrorna som sprang förbi eftersom de med största sannolikhet trodde att han var Astrids pappa och att de nog hade tyckt att det var höjden av fräckhet av honom att ragga på andra när modern till hans barn ligger och vrider sig i plågor precis brevid honom. Dock hörde jag hur han lite då och då upprepade något i stil med "Men Astrid vad snäll du är. Då blir MORBROR glad" och om jag tittade upp just då kunde man ge sig katten på att det vandrade förbi ett blont bombnedslag till syrra.
För att göra en lång historia kort så kom Janne in och avlöste Calle på eftermiddagen och natten till söndagen opererades jag. Om man vill se det här ur en positiv synvinkel så kan man ju säga att det är ju bra att jag inte har någon blindtarm längre. Astronauter brukar ju exempelvis ta bort blindtarmen i förebyggande syfte då det är jobbigt att åka på en blindtarmsinflammation när man är halvvägs till Mars. Inte för att jag har några planer på att åka dit men kanske får jag för mig att åka skidor över Antarktis eller något. Man kan aldrig så noga veta. Och då är det bra att inte ha en blindtarm som bestämmer sig för att bråka.
I fredags kväll när jag gick och lade mig fick jag oerhörd kramp i magen och fick både frossa och blev lätt illamående. När jag på morgonen konstaterade att jag inte sovit mer än några få minuter under natten samt att värken i magen flyttat sig till nedre högra delen var det bara att göra sig redo för att åka in till akuten. Janne befann sig i Malmö men tur i oturen var jag, barnen och den där ohängde lillebrodern som jag tidigare berättat om hemma hos mormor och Anders, så morbror Calle, jag och Astrid kunde åka iväg själva så fick Tora och Signe vara kvar hos mormor.
På akuten blev det mycket väntan som mest bestod av att jag låg och kved på en brits. Calle kved lite han också där han satt med Astrid, utav frustration över att han inte kunde flörta med de snygga sjuksyrrorna som sprang förbi eftersom de med största sannolikhet trodde att han var Astrids pappa och att de nog hade tyckt att det var höjden av fräckhet av honom att ragga på andra när modern till hans barn ligger och vrider sig i plågor precis brevid honom. Dock hörde jag hur han lite då och då upprepade något i stil med "Men Astrid vad snäll du är. Då blir MORBROR glad" och om jag tittade upp just då kunde man ge sig katten på att det vandrade förbi ett blont bombnedslag till syrra.
För att göra en lång historia kort så kom Janne in och avlöste Calle på eftermiddagen och natten till söndagen opererades jag. Om man vill se det här ur en positiv synvinkel så kan man ju säga att det är ju bra att jag inte har någon blindtarm längre. Astronauter brukar ju exempelvis ta bort blindtarmen i förebyggande syfte då det är jobbigt att åka på en blindtarmsinflammation när man är halvvägs till Mars. Inte för att jag har några planer på att åka dit men kanske får jag för mig att åka skidor över Antarktis eller något. Man kan aldrig så noga veta. Och då är det bra att inte ha en blindtarm som bestämmer sig för att bråka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)