måndag 4 juli 2011

Ett bihang fattigare

Jag hoppas verkligen inte att det tänker bli ett stående inslag på den här bloggen, det här att jag akut avlägsnar ej längre så vitala delar av mitt inre i tid och otid. Först var det som bekant en äggledare som rykte och i helgen bestämde sig min kropp för att betrakta blindtarmen som det onödiga lilla bihang som det faktiskt är.

I fredags kväll när jag gick och lade mig fick jag oerhörd kramp i magen och fick både frossa och blev lätt illamående. När jag på morgonen konstaterade att jag inte sovit mer än några få minuter under natten samt att värken i magen flyttat sig till nedre högra delen var det bara att göra sig redo för att åka in till akuten. Janne befann sig i Malmö men tur i oturen var jag, barnen och den där ohängde lillebrodern som jag tidigare berättat om hemma hos mormor och Anders, så morbror Calle, jag och Astrid kunde åka iväg själva så fick Tora och Signe vara kvar hos mormor.

På akuten blev det mycket väntan som mest bestod av att jag låg och kved på en brits. Calle kved lite han också där han satt med Astrid, utav frustration över att han inte kunde flörta med de snygga sjuksyrrorna som sprang förbi eftersom de med största sannolikhet trodde att han var Astrids pappa och att de nog hade tyckt att det var höjden av fräckhet av honom att ragga på andra när modern till hans barn ligger och vrider sig i plågor precis brevid honom. Dock hörde jag hur han lite då och då upprepade något i stil med "Men Astrid vad snäll du är. Då blir MORBROR glad" och om jag tittade upp just då kunde man ge sig katten på att det vandrade förbi ett blont bombnedslag till syrra.

För att göra en lång historia kort så kom Janne in och avlöste Calle på eftermiddagen och natten till söndagen opererades jag. Om man vill se det här ur en positiv synvinkel så kan man ju säga att det är ju bra att jag inte har någon blindtarm längre. Astronauter brukar ju exempelvis ta bort blindtarmen i förebyggande syfte då det är jobbigt att åka på en blindtarmsinflammation när man är halvvägs till Mars. Inte för att jag har några planer på att åka dit men kanske får jag för mig att åka skidor över Antarktis eller något. Man kan aldrig så noga veta. Och då är det bra att inte ha en blindtarm som bestämmer sig för att bråka.

8 kommentarer:

  1. och ett steg närmare 75 kg! jag menar, vad väger en blindtarm i dagens sverige?

    SvaraRadera
  2. Usch din stackare. Och stackars Calle! :D

    SvaraRadera
  3. Ajaj, stackars du!
    Appropå "viktraset" som Yllet nämner så vill jag minnas att maken rasade ner till typ 72 kg efter sin blindtarmsoperation. Fast eventuellt finns det mindre jobbiga sätt att bli smal.

    SvaraRadera
  4. Hittade hit via Minna och vill först beklaga förlusten av din blindtarm. Men kanske du inte kommer sakna den. Sen vill jag påpeka det lustiga i att jag har en faster som heter Signe, en som heter Tora och en som heter... Astrid(bingo!)! :-) Om ni får fler barn så har jag några namnförslag, för det finns fler!

    SvaraRadera
  5. Nä men stackare! Krya på sig!

    SvaraRadera
  6. Jag funderade också genast på vad den kan ha vägt. Nu borde du verkligen ha gått minus denna vecka...

    Krya på dig!

    Ta det försiktigt med såret. Det blir fula ärr om man inte tar det lugnt. Själv åkte jag till Danmark och drack för mycket öl med mitt nysydda sår. Dumt.

    SvaraRadera
  7. OMG. Jag hade lipat av stress över att bli sövd med en mammasjuk bebis. Hoppas du får den konvalecens du behöver, kram!

    SvaraRadera
  8. Tack alla för er omtanke! Det känns väldigt mycket bättre nu. Tyvärr är ni fel ute i era spekulationer om viktras. Jag har inte gått ned ett gram sedan operationen. Blindtarmar kan inte vara speciellt stora alltså.

    E: Det sista jag förhörde mig om innan jag rullades iväg till operationen var att Astrid mådde bra. Det första jag frågade när jag vaknade upp var "Hur mår Astrid?"

    SvaraRadera