torsdag 16 december 2010

Sådan man kommer ihåg

Min bror ringde mig igår. Han hade fått en ny kollega som tydligen var lika gammal som mig och gått i samma högstadieskola. Visste jag möjligtvis vem det var?

Såklart visste jag det. Om jag minns rätt, kan jag till och med ha varit lite småförälskad i honom vid något tillfälle. Sådär på håll ni vet.

Kom han han ihåg vem jag var då? Nej, faktiskt inte. Namnet lät inte ens bekant.

Jo, men sådant är ju kul att höra. Verkligen. Att man gjort ett sådant bestående intryck menar jag.

2 kommentarer:

  1. Meh! Otroligt... :-D Det måste ändå ha varit en stor skola?? Man brukar vagt komma ihåg folk, även om man inte faktiskt umgåtts med dem när det begav sig tycker jag.
    Fast å andra sidan kommer inte killen som driver favoritlunchrestaurangen ihåg mig sen högstadietiden (parallellklass). Jag kände igen honom direkt. Hm.

    SvaraRadera
  2. en annan: Jag tror nog jag skulle känna igen alla från min högstadietid. Nu var det inte någon stor skola i och för sig.

    SvaraRadera