Grattis Signe

Idag har vi firat Signe-dagen. Janne och jag hade ju den otroligt taskiga planeringsförmågan att skaffa barn med planerat födelsedatum på självaste julafton. Nu behagade ju Signe-liten att titta ut tre dagar innan dopparedan. Men ändå. Väldigt nära julafton är det. Så vi firar hennes namnsdag istället med pompa och ståt.

Således har vi idag haft hela tjocka släkten på besök. Och Signe tog självmant på sig finaste klänningen och protesterade inte det minsta när jag frågade om hon ville ha håret i tofs. Är det kalas så är det.

Fast på morgonen firade vi bara vi och gav Signe presenten från oss. Kanske den bästa presenten man kan få om man har på tok för mycket spring i benen. En studsmatta. Behöver jag säga att Signe blev överlycklig.

När vi så sitter på altanen och tittar på Signe som studsar som en liten guttaperkaboll där innanför nätet på sin nya matta säger Janne plötsligt:
-Den klarar bara 100 kilo.
Sedan tillägger han och tittar lite förmanande på mig:
-Så den är ju framför allt till för barnen!