Idag är det tisdag och en av de två dagar i veckan som jag och Astrid har för oss själva, i alla fall sex timmar av denna dag. Drygt två timmar av dessa sex sover Astrid, vilket ger mig i runda slängar fyra timmar av egen tid i veckan. Man kan säga att det är en hel del som jag vill klämma in på dessa 240 minuter. Jag vill hinna träna, blogga, vila, fika, läsa.... listan kan göras lång. Det enda jag inte gör under denna tid är att städa. Livet är för kort för att städas bort. Inte sant?
I alla fall, idag tisdag är Signe hemma sjuk. Man kan då lätt tro att dagens två timmar av egentid går förlorade, men som trebarnsmor får man lära sig att vara kreativ. När jag således efter lunch konstaterade att Signe med sina 39 grader i feber förmodligen skulle slockna när som helst och att Astrid troligen skulle göra detsamma om tillfälle erbjöds, packade jag helt sonika in ungarna i fleezefiltar och bäddade ner dem i syskonvagnen. Sedan proppade jag i hörlurarna i öronen och hämtade hem appen från Sveriges Radio och letade upp arkivet för årets sommarpratare. Denna oerhört lyckade kombination blev 1 och 1/2 timmes rask promenad med en touch av kultur. I vackert höstväder. Tyvärr hakade poddradion upp sig och jag var tvungen att lyssna på den första av sommarpratarna i listan, vilken råkade vara Leif G W Persson, och jag var dessutom tvungen att lyssna på den första kvarten av hans program två gånger då det råkade bli något strul med tekniken. Men vad fan. Man gillar ju Leffe. Det gör man.
Alla således nöjda och glada. Utom Signe då, som efter att ha sovit i dryga timmen i vagnen, vaknar upp när vi nästan är hemma och konstaterar att "hon haft världsatråkigt under promenaden" då hon ju "sov hela tiden och inte hann leka något".
Oh well. Man kan inte göra alla glada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar