Ödet Schmödet

I lördags när vi var på väg hem från Nyköping och den årliga kusinträffen, fick jag helt plötsligt syn på ett ansikte jag kände igen i bilen i filen brevid. "Titta", utbrast jag. "Där är ju Dogge". Jag bara, värsta kändis-spottern!

Och vem tror ni jag nästan krockar med inne på Djurmagazinet i Farsta Centrum när jag och Astrid är där som hastigast efter hennes 6 månaderskoll (jag veeeeet, 6 månader redan!! Var ska det här sluta?) på BVC då? Rätt! Dogge igen. Jag bara, värsta Dogge-magneten också.

Är det inte lustigt, det där när man inte träffat någon på typ tio år och sedan springer in i denna person av en slump, och sedan gör man det plötsligt igen bara tre dagar senare. När jag var ung hade jag någon teori om att när detta hände, så ville ödet berätta för det här två personerna att de hade något att prata om, något som kunde leda dem båda vidare. Nu är jag väl mer inne på att det är just en slump och inte så himla mycket mer faktiskt (shit vad tråkig man blir när man blir äldre, har ni tänkt på det? Kommer det bli värre?)

Fast kanske ändå. Tror ni det finns något som Dogge vill berätta för mig?

Hur är det med den där cykeln egentligen, får man den fortfarande på köpet?