Sötebrödsdagarna är över

Om man efter en förlossning bara undviker alla speglar och inte gör misstaget att försöka ta på sig sina pre-preggo-kläder, kan man faktiskt lura sig själv att man är rätt smal. Det här självbedrägeriet kan fortgå ända till dess man exempelvis får för sig att kolla på lite nya kläder och går in i en provhytt i, låt säga, Nacka Forum. Det är då man inser, there is no escape.

Nu är Astrid fyllda två veckor och Jannes pappadagar är över, dags för verkligheten att komma ikapp lite. Jag har gjort den här viktresan en gång förut, vilket var efter graviditeten med Signe. Då var jag innerligt trött på att väga 15 kg plus och gick med i viktväktarna eftersom de har ett viktminskningsprogram för dem som ammar. Det gick över förväntan bra. På tre månader hade jag gått ned 12 kg och jag kan bara hoppas att det går lika lätt denna gång. Jag är dock lite ödmjuk inför det faktum att amningshormoner kan vara lite luriga. När jag ammade Tora gick jag tex inte ner ett hekto trots ganska ihärdiga försök och mycket motion. Det var inte förrän jag slutade amma som jag började gå ner.

Så, vi får helt enkelt se hur det går. Om det går alltför trögt kanske jag ger upp ett tag men annars är första målet att gå ned till 75 kg från de 86,5 kg som jag vägde in mig på i går. Tanken är att jag ska redovisa vikt i vänsterspalten varje söndag, för det är ju liksom svårare att fuska då.

Någon som vill hänga på?