Nu är det dags

Det är med lite blandade feelings vi påbörjar köksrenoveringen idag. Att vara hemma med tre barn, utan kök, i ett hus fyllt av renoveringsdamm och hantverkare inser jag kommer bli en utmaning utan dess like, men det är tyvärr nödvändigt. Förutom att vårat nuvarande kök är fuskbyggt av någon tidigare snålvarg till ägare så att man slår huvudet i köksfläkten varje gång man går förbi spisen, eller den lilla detaljen att överskåpen inte går att stänga, så har vi sedan någon månad efter inflyttningen haft endast två fungerande spisplattor. Fungerande på så sätt att det är antingen på eller av som gäller, dvs plattorna går med full kräm eller inte alls. Det enda man kan laga på den spisen är således pasta och vidbränd falukorv. Jag tycker att det där programmet Sveriges Mästerkock skulle skicka hit sina tävlande för att försöka få dem att puttra ihop en välsmakande Boullibase (orkar inte kolla stavningen, okej?). Det skulle visa på lite riktiga cocking skills det.

Som sagt, det blir en utmaning det här, och det började redan imorse när Signe ville gå ner och "hjälpa till". "Nej Signe, jag tror inte de vill att du hjälper till och dessutom finns det farliga verktyg där", försökte jag förklara. Signe tittade helt oförstående på mig och svarade mycket förvånad och smått förnärmad: "Men mamma jag KAN hjälpa till för jag KAN lyfta den tunga hammaren. Jag är en JÄTTESTARK flicka".

U. T. M. A. N. I. N. G. Men den 1 juni ska det vara klart.

Vi kommer hinna äta många hämtpizzor till dess.

Före